Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillverkning af engelsk svafvelsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyttig för svafvelsyrefabrikationen,
m. fl. förbättringar. Sålunda antog tillverkningen
steg för steg sin närvarande form, hvilken, ehuru
till sina enskildheter ganska fulländad, ännu i sina
principer är behäftad med vissa brister, som göra en
omgestaltning deraf med tiden sannolik.
Fig. 296 ger oss en temligen tydlig föreställning
om inrättningen af en svafvelsyrefabrik i våra
dagar. Till venster nedtill ser man brännaren D,
en liten ugn, i hvilken råsvaflet
förbrännes; för hvarje gång svafvel der inkastas,
tillstänges åter ugnsluckan, men medelst små
skjutluckor kan lufttillträdet till brännaren ökas
eller minskas. Detta afpassas så, att jemte den
luftmängd, som behöfves1 för att förbränna svaflet
till svafvelsyrlighet, ett visst öfverskott af
luft insläppes, afsedt att i kamrarna syrsätta
Svafvelsyrligheten till svafvelsyra. Ehuru det
blott är luftens syrgas, som man här vill begagna,
nödgas man dock låta hennes qväfgas följa med in i
apparaten, så att den gasblandning, som afgår från
brännaren till kamrarna, måste för hvarje volym
svafvelsyrlighet innehålla en half volym syrgas
och 12 volymer qväfgas*). Denna stora qväfgasmängd
är ej blott onyttig, utan äfven i flera afseenden
hinderlig för svafvelsyrebildningen, och häri ligger
den närvarande metodens svagaste sida. Bredvid D ser
man en annan svafvelbrännare, E, som blott så till
vida är olik den förra, att en ångpanna är insatt i
brännaren, hvilket stundom brukas; meningen dermed
är att begagna hettan af det brinnande svaflet till
att bilda den vattenånga, som måste inledas på flera
ställen i kamrarna.
Från de båda brännarna gå gaserna i vida rör till
rummen F och A, hvilkas ändamål för ögonblicket må
förbises, och derifrån till B, der qväfoxidgasens
bildning tar sin början. Denna tillgår på följande
sätt. Af chilesalpeter har man förut genom
distillation med svafvelsyra beredt koncentrerad
salpetersyra, som fylles på de krukformiga kärlen till
venster om B och från dessa kärl genom en rörledning
nedrinner på de terrassformigt uppstälda porslinskärl,
hvilka man ser anbragta på bottnen af denna kammare
och hvilkas ändamål är att utbreda salpetersyran
öfver en större yta och sålunda underlätta hennes
beröring med Svafvelsyrligheten. Då dessa ämnen träffa
hvarandra, drar svafvelsyrligheten från salpetersyran
till sig hennes vatten och en del af hennes syre och
förvandlas till svafvelsyra. Af salpetersyran, som är
en förening af 14 vigtdelar qväfve med 40 vigtdelar
syre och 9 vatten, återstår då undersalpetersyra,
en gasformig kropp, som till färg och äfven i
viss mån till andra egenskaper liknar den förut
omnämda salpetersyrligheten. Undersalpetersyra,
salpe-tersyrlighet och qväfoxid äro alla
sammansatta af blott qväfve och syre, men efter
olika förhållanden, så att de på 14 vigtdelar qväfve
innehålla 32, 24 och 16 vigtdelar syre. I likhet
med salpetersyrligheten kan äfven undersalpetersyran
afge en del af sitt syre till svafvelsyrligheten, då
vattenånga är närvarande, och förvandlas dervid sjelf
till qväfoxid. Slutresultatet af svafvelsyrlighetens
verkan på den öfver porslinsterrasserna utbredda
salpetersyran blir
*) I verkligheten måste man taga mängden af syrgas
ooh qväfgas ändå något större, så att en viss mängd
luft får obegagnad passera kammarsystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
