- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Fjerde bandet. Råämnenas kemiska behandling /
577

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elddonet - Stål, flinta och fnöske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gnidning, och vi torde ej vara långt ifrån det rätta,
om vi antaga det ha varit just det samma, som, enligt
resandes utsago, användes så väl af Söderhafsöarnas
invånare som af grönländarna, eskimåerna och Amerikas
indianer. Visserligen är det efter våra begrepp högst
bristfälligt, men det uppfylde så fullständigt den
af våra beqväma hjelpmedel ej bortskämde vildens
anspråk, att t. ex. grönländaren ännu i början
af vårt århundrade föredrog det gamla sättet att
gnida två trästycken mot hvarandra och förkastade
flintelddonet som opraktiskt.

De af våra läsare, som försökt tända en cigarr genom
att gnida två trästycken mot hvarandra, torde ha
råkat ut för svårigheter, som synts göra företaget
omöjligt. För att lyckas, måste man använda vissa
handgrepp. Det vigtigaste består i att kunna låta
trästyckena glida emot hvarandra så hastigt som
möjligt och utan allt för stark ansträngning. Af
denna orsak har man i nästan alla verldsdelar gifvit
elddonet samma form. Ett bräde eller en träkloss,
5–7 tum lång, af löst träslag har på sin yta flera
halfrunda fördjupningar, i hvilka en käpp af hårdt
trä, 2/3–1 tum i genomskärning, kan inpassas och med
ett snöre kringvridas. Fördjupningarna i trästycket
fyllas, om eld skall tändas, med något eldfängdt
ämne, t. ex. murket trä o. d., och den hårda käppen
försätter denna massa i en hastigt kringsvängande
rörelse. Trästycket fasthålles med fötterna, medan
den ena handen sköter snöret och den andra håller
käppen i upprätt ställning, så att han ej kan hoppa
ur fördjupningen. På detta sätt är det möjligt att
gifva käppen en hastig rörelse samt genom tryckning
med venstra handen åstadkomma en betydlig gnidning. Af
hettan, som derigenom uppstår, börjar tundret mycket
snart glimma, och lägger man tort gräs eller andra
lätt antändliga ämnen omkring trästycket och blåser
derpå dröjer det ej länge förr än gnistorna flamma
upp i en liflig låga. Vi hänvisa för öfrigt till
den skildring af detta ursprungliga elddon, vi i
inledningen till första bandet gifvit.

Stål, flinta och fnöske. Stålet och flintan,
hvilka för ej så länge sedan ännu hade en plats
vid den husliga härden hos alla civiliserade folk,
äro obestridligt näst klossen och käppen det äldsta
elddonet. Från de gamla romarnas tid ha vi ännu
i behåll konstnärligt arbetade fnöskdosor, som
äro inredda på alldeles samma sätt som våra gamla
bleckdosor. Vi kunna ej ens på ett ungefär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:07:42 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/4/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free