Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotografering på torra vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett förfaringssätt på torra vägen skulle afhjelpa
alla dessa svårigheter, i det man i stället för
lösningarna och baden och allt bagaget blott behöfde
medtaga några ljustäta lådor med glasskifvor och
en tillräcklig mängd kassetter. Kassetterna kunde
aftonen förut fyllas med plåtar ur lådorna och
de redan begagnade åter dit inläggas, för att vid
hemkomsten utarbetas. Det vore på detta sätt möjligt
att få förrätta största delen af arbetet hemma i
stället för på fria fältet.
Fördelarna af en sådan metod äro påtagliga, men svåra
att uppnå, emedan de torra plåtarna endast visa en
obetydlig känslighet. Abbé Desprats från Louhans, som
(1855) först framträdde med ett förslag i denna väg,
öfverdrog glasskifvorna med joderadt kollodium och
lade dem sedan i silfverbadet; men i stället för att
använda dem strax efter upptagandet derur doppade han
dem i en skål med distilleradt vatten, der han lät
dem ligga några minuter, hvarefter de torkades. När
de sedermera varit insatta i cameran, lades de för
andra gången i distilleradt vatten, hvarefter bilden
framkallades och fixerades på vanligt sätt. Emedan nu
jodsilfret ensamt ej är mycket känsligt för ljuset,
utan just blir det genom det fria silfvernitratet,
inses lätt, huru mycket känsligheten hos materialet
skulle förlora genom ett sådant förfaringssätt.
Fig. 339. Visitkortsporträtt, frambragta på en gång.
Ett steg framåt togs derigenom, att man genom
tillsats af sirap, honung, socker m. m. sökte bevara
den svampaktiga struktur, kollodiet vid torkningen
förlorar. Taupenot öfverdrog kollodiumhinnan med ett
tunt skikt af joderad ägghvita, och härigenom blef
det först möjligt att bereda plåtar, som bibehöllo sig känsliga
längre än ett år. I stället
för ägghvita använde Norris ett öfverdrag af gelatin,
Lyte af metagelatin o. s. v.
Fothergill föreslog 1855 att, sedan det fria
silfvernitratet blifvit borttvättadt, öfverdraga
plåten med albumin. Men ej heller detta förfaringssätt
är fritt från stora brister. Fläckar och streck äro
svåra att undvika, och resultatet är allt för mycket
beroende af kollodiets mekaniska struktur.
Alla dessa olägenheter undvikas genom den
s. k. tanninmetoden, som major Russell
1861 offentliggjorde. Derigenom har det torra
kollodiet i afseende på arbetets skönhet blifvit
fullkomligt jemgodt med det våta. För att
befordra kollodiumskiktets fästande, öfverdrog
Russell sina glasplåtar antingen med gelatin eller
guttaperka. Om ränderna öfverfernissas, kan detta
öfverdrag äfven undvaras och kollodiet på vanligt sätt
anbringas. Sedan plåten varit i silfverbadet, sköljes
han väl med vatten för det fria silfvernitratets
bortskaffande och öfverdragas i ännu fuktigt tillstånd
med en tanninförening, som får torka af sig sjelf
eller genom uppvärmning. De så beredda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
