Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krutets framställning - Krutets egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sil i satsen (efter Champys metod), och på detta
sätt bildades krutkornen. Arbetet gick mycket
fortare, men varan hade också mycket ringa värde. I
synnerhet var hon otjenlig för forsling. Man återgick
derför till den gamla stampqvarnen, tills upphörandet
af Napoleons stora krig tillät en närmare undersökning
af det under revolutionen använda förfaringssättet. I
följd deraf bibehöll man krossningen och blandningen i
det roterande fatet, men tillade en särskild pressning
och derpå följande korning i kornmaskinen och erhöll
sålunda den ofvan beskrifna, nu mera, i synnerhet i
de preussiska krutbruken, använda metoden, som med
den största möjliga säkerhet för arbetaren fordrar
ringa mekaniskt arbete och dertill under kort
tillverkningstid lemnar god vara.
Ännu återstår dock månget steg att taga, innan
krutfabrikationen, åtminstone hos oss, nått sin
höjdpunkt. Krut kan visserligen tillverkas af temligen
god beskaffenhet, men faran vid tillverkningen är
ännu mycket stor, hvilket beror på otillräcklig
fördelning af arbetet. Kunde man komma derhän, att
kolningen verkstäldes på den plats, der råmaterialet
finnes, och det erhållna kolet derefter dränktes
med salpeterlösning, som afdunstades till torrhet
jemte kolet och såsom salpeterkol fördes till
blandningsqvarnen, der svafvel tillsattes, vore
ett stort steg taget. Den farligaste operationen,
blandningen af samtliga tre beståndsdelarna, kunde då
ännu mera afskiljas från kolningen m. m. och derigenom
större trygghet vinnas. Blandningar af svafvel och
salpeter ha börjat komma i handeln.
Krutets egenskaper. De förhållanden, hvari de
tre beståndsdelarna skola blandas med hvarandra,
äro olika allt efter de olika bestämmelser, som
krutet har att uppfylla. De proportioner, som
Giambattista della Porta 1567 angaf, voro 6 delar
salpeter, 1 del svafvel och 1 del kol. Den grekiska
elden var, enligt gamla författare, sammansatt af 6
delar salpeter, 2 delar kol och 1 del svafvel. Våra
kemisters proportioner äro ej heller stort andra. De
fordra 75 vigtdelar salpeter, 12 svafvel och 13
kol, uppenbarligen ett mycket lika, man kan nästan
säga samma förhållande. Denna blandning, hvars inre
samverkan väsentligt förhöjes genom beståndsdelarnas
renhet och så långt som möjligt drifna pulverisering,
antändes vid en temperatur af ungefär 300° C. Inträder
denna temperatur småningom, antändes först svaflet,
hvilket derpå angriper kolet; inträder hon plötsligt,
såsom genom en gnista sker, fattar först kolet
eld och antänder sedan svaflet. Båda ämnena,
svaflet och kolet, bemäktiga sig nu salpetern och
sönderdela honom i hans beståndsdelar. Hvad som
förut blott var en genom adhesion och tryck bunden
mekanisk blandning, blir nu en verklig kemisk
förening. Salpetern, bestående af salpetersyra
och kali, d. v. s. af qväfve och syre samt kalium
och syre, sönderdelas nu af den genom svaflet och
kolet alstrade hettan. Svaflet bemäktigar sig det
fria kaliet, och sålunda äro gaserna, som nu mera
väsentligt bestå af kolsyra och qväfve, eller den
egentliga drifkraften, fria. Svafvelkalium utgör
huvudbeståndsdelen af den fasta återstoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
