Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krutets egenskaper - Konstfyrverkeriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generalen Rumford 1793. Han använde härvid endast 2,35 korn, som han
lät explodera i ett kärl af smidt jern, hvaruti passade en kolf, belastad med
vigter. Kärlet hölls under explosionen lodrätt, och antändningen skedde med en
glödande kula. Med lika mängd som laddningen ökades eller minskades belastningen
å den lilla ventilen, tills gastrycket inifrån motsvarade belastningens storlek.
De resultat, Rumford erhöll, skilde sig högst betydligt från
Robins’. Han fann, att vid explosion af gevärskrut utvecklas ett tryck af 101 021
atmosferer, eller ungefär 21 000 centner på qvadrattummen. Att ett så starkt
tryck kunde uthärdas af vapnen, sökte Rumford förklara på det sätt, att
krutexplosionen ej sker ögonblickligt, utan gradvis utvecklar sig till en så
ofantlig styrka. Sedermera har man likväl funnit, att trycket i eldvapen uppgår
från 1 000 till 3 000 atmosferer.
De mångfaldiga försöken att i det gamla välbekanta krutets ställe finna
ett nytt ämne, tjenligt att kasta projektiler, äro hittills i allmänhet att anse
som mindre lyckade. Verkningen af dessa preparat är för ögonblicklig, för
häftig, och verkar följaktligen allt för förstörande på det ställe af röret, der
antändningen sker. Stöten följer för hastigt, för att hinna meddela sig till
rörets öfriga delar och derigenom förlora sin häftighet. Det springer derför
i stycken af samma skäl, som en bösskula skär hål i en fönsterruta,
medan en långt obetydligare stöt spräcker hela rutan. För våra sinnen tyckes
väl äfven krutet verka ögonblickligt, men behöfver dock för utvecklingen af
sin kraft något mera tid, så att dess verkan på rörets väggar snarare kan
sägas ske tryck- än stötvis. Der den senare verkningen kan visa sig gagnelig,
t. ex. vid sprängningsarbeten, kunna deremot dessa ersättningsämnen stundom
med stor fördel användas. I Belgien har man försökt att i stället för
salpetersyradt kali införa salpetersyrad baryt i krutfabrikationen, utan att
dock barytkrutet, hvars återstod förorsakar betydande värmeförlust och
dermed följande minskning i gasernas spänning, lyckats bereda sig plats i
marknaden.
Konstfyrverkeriet. Vi ha i det föregående afhandlat krutets användning
för krigets och industrins allvarliga syften. Men den gamla blandningen
nyttjas äfven vid lustbarheter och andra glada tillfällen, då hon efter tillsats af
åtskilliga andra ämnen dels genom sin lågas klarhet, färgprakt och liflighet,
dels genom de mångfaldiga snabba rörelserna fängslar åskådaren. De vackraste
och rikhaltigaste uppfinningarna på detta område förete Paris och Rom.
Jernfilspån, uppblandadt med vanligt mjölkrut, förorsakar vid antändningen
de fräsande röda och hvita gnistorna, kopparfilspån de gröna och zinkspån de
blå färgerna. Harts och koksalt färga lågan gul. Kimrök, mjölkrut och salpeter
frambringa de gula gnistorna och stjernorna i det praktfulla guldregnet,
medan hexmjölet (ett strontianpreparat) ger upphof till den vackra rosenröda
lågan i den bengaliska elden. Tillsatsernas mängd och beskaffenhet skifta på
mångfaldigt sätt efter de olika ändamålen. Fyrverkeripjeserna äro antingen fasta,
såsom de olika slagen af ljus och eldar (den kinesiska elden, romerska ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
