Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopparfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kopparsaltslösning genom ett kaustikt alkali (vanligtvis
kaustikt kali) utfälda hydratet visar en svagt
blågrön färg, som dock eger förmåga att genom olika
behandling antaga olika nyanser. Genom att gång på
gång uttvätta fällningen erhålles en blågrön färg
(braunschweiggrönt). I beröring med kaustik kalk
deremot blir massan vackert blå, och det är detta
kalkblått, som företrädesvis benämnes konstgjordt
bergblått. Äfven andra kaustika alkalier utveckla
den blå färgen. Genom blandning af kopparvitriol,
kalkmjölk och något salmiak uppstår en fällning af
oxidhydrat och gips, hvars vackra blå färg har sin
grund i den på samma gång frigjorda ammoniaken. Andra
recept gå ut på att bilda basisk kolsyrad kopparoxid.
Ett blått färgämne af helt annan beskaffenhet
bildar den enkla svafvelkopparn, som under namn
af kopparindigo förekommer i naturen och såsom
oljefärg äfven med konst framställes. Förfarandet
består deruti, att man försigtigt och under ständig
omröring upphettar kopparoxid tillsammans med svafvel
och salmiak, hvarvid tillsatsen af dessa senare flera
gånger måste förnyas, tills den svarta massan blifvit
blå. Man utlakar derefter återstoden af sal-miaken
med vatten och af svaflet genom utkokning med kalilut
samt erhåller på detta sätt en vackert violblå och
varaktig olje- och fernissfärg.
Ett mycket användt kopparpreparat är bremenblått och
bremengrönt, intressant derigenom, att det efter
behag kan användas både som blått och grönt. Det
bildar ett mycket luckert, lätt, ljusblått pulver,
hvilket som lim- eller vattenfärg bibehåller sin
blå färg, men förarbetadt med olja eller fernissa
redan efter tjugufyra timmar i följd af ett slags
tvålbildning med bindmedlet öfvergår i en vacker
grön färgton. Äfven bremenblått består hufvudsakligen
endast af kopparoxidhydrat, och för dess framställning
ha vi åtskilliga metoder, hvilka dock alla gå ut
på att först på ett eller annat sätt framställa
kopparklorid, hvilken sönderdelas med ett alkali,
hvarpå fällningen uttvättas och torkas. Först vid
torkningen får färgen sin fulla utbildning.
Den vackraste, men för sin giftighet synnerligt
farliga gröna kopparfärgen erhålles med tillhjelp af
arsenik. Hans användning borde derför vara inskränkt
till oljemålningen, der han fast förenas med sitt
underlag och af en ogenomtränglig hinna omöjliggöres
att afdunsta; som lim- eller vattenfärg deremot borde
han aldrig få användas, och allra minst till färgning
af tyg i baldrägter, af konstgjorda blommor o. s. v.;
dammet af dylika löst fästa färgningar förorsakar, när
det inandas, förgiftningar, som i otaliga fall haft
döden till följd. Äfven gröna med arsenik färgade
tapeter, som ligga mot fuktiga väggar, utveckla,
som bekant, skadliga arsenikdunster.
Det allmännaste namnet på detta giftiga färgämne är
schweinfurtgrönt, emedan det sedan 1814 företrädesvis
tillverkas i Schweinfurt i Baiern. Det tillverkades
emellertid redan förut i Österrike af färgfabrikanten
Mitis och benämdes då efter honom.
Framställningssättet var länge en fabrikshemlighet, tills
Liebig 1822 gaf nyckeln dertill. Förfarandet är i sjelfva
verket ganska enkelt och består hufvudsakligen deruti, att
man bringar en kopparlösning tillsammans med en lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
