Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertspennorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty grufvan visade sig ej outtömlig, och ehuru man
till och med vid äfventyr af dödsstraff förbjöd
utskeppning af grafit, inträdde dock en tid, då
det dyrbara materialet började tryta. Till slut
var grufvan så uttömd, att man började se sig om
efter nya hjelpkällor. De ifriga bemödandena kröntes
dock blott med ringa framgång. Ty den grafit, som
nu finnes i England, är ej så god som den gamla och
ingalunda bättre än i andra länder, och engelsmännen,
som förr genom sina förträffliga borrowdalepennor
gjort sig hela verlden skattskyldig, måste nu, liksom
alla andra, fabricera blyertspennor, och de ha deri
till och med låtit öfverflygla sig af utländska,
i synnerhet tyska medtäflare. Den ursprungliga
tillverkningen af de engelska pennorna var nämligen
så enkel, att hon knapt kunde få namn af fabrikation;
man sönderskar de af naturen lemnade blocken med
fina sågar i tunna stänger och inlimmade dessa sedan
i träinfattningar. När den ädla massan började taga
slut, höll man sig ännu till affallet, som man på
det finaste pulveriserade och sedan genom starka
hydrauliska pressar, under medverkan af luftpump för
att ur pulvret aflägsna luften, pressade till plattor,
hvilka sedan söndersågades. På detta sätt bearbetas
ännu återstoderna, och cumberlandsgrafit af alla
möjliga hårdhets- och finhetsgrader kommer genom en
engelsk firma i handeln. De deraf tillverkade pennorna
gifva ej de förra efter i godhet, sedan man nu lärt
att på ett mycket rationelare sätt bearbeta råämnet.
Utom i England tillverkade man äfven annorstädes
tidigt blyertspennor efter samma metod, hvilka
dock i följd af det ojemförligt sämre materialet
ej egde samma godhet; detta var i synnerhet fallet
i Baiern, der grafitlager finnas vid Oberzell nära
Passau. I byn Stein i närheten af Nürnberg började
fabrikationen redan på 1720-talet; 1761 anlade Kaspar
Faber här en fabrik, som utgjorde första början till
den nu verldsberömda anstalten. 1766 erhöll grefve
Kronsfeld tillåtelse att anlägga en blyertspennfabrik
i Jettenbach, och 1816 anlade regeringen sjelf en
dylik, hvilken, sedan hon väl kommit i gång, öfverläts
till bröderna Rehbach i Regensburg, af hvilken firma
hon ännu drifves.
I slutet af förlidet århundrade gjorde fransmannen
Condé, hvilken i förening med sin svåger Humblot-Condé
dref en blyertspennfabrik, en upptäckt, hvartill en
noggrann kemisk analys af cumberlandsgrafiten, som
består af vid pass 24 procent kol, 8 procent jern
och 36 procent lera och kalk, redan förut skulle
kunnat leda. Condé fann nämligen, att lera utgör det
bästa bindmedlet för vanlig jord- eller stoftformig
grafit och att genom en passande tillsats deraf samt
derpå följande utglödgning pennmassan ej allenast
blir betydligt billigare, utan äfven låter förarbeta
sig till olika grader af hårdhet och svärta. Condés
pennor, crayons condé, som uppträdde redan på den
första af alla industriutställningar, den på Champ
de Mars 1798, vunno hastigt stor ryktbarhet och
gjorde epok i blyertspennfabrikationen, helst den
nya upptäckten inföll i en tid, då från regeringens
sida i Frankrike inga ansträngningar sparades för att
höja industri och teknik och på allt sätt understödja
framstående uppfinningar och deras upphofsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
