Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De organiska syrorna - De organiska baserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såpindustrin eller för tillverkning af ljus. En del af
de feta syrorna äro flygtiga, och deras ångor ega en
vidrig lukt. I synnerhet utmärka sig i detta hänseende
smörsyran och valeriansyran, de illaluktande ämnena
i härsket smör, rutten ost och svett. Det oaktadt
kunna dessa båda syror gifva föreningar, eterarter,
som utmärka sig genom en angenäm doft af frukt, såsom
ananas, päron m. fl., och användas till konfityrer
eller för tillverkning af konstgjord rom och arrak.
Ännu flera organiska syror skulle kunna anföras,
utan att deras antal dermed vore uttömdt, ty det
synes bero af kemistens godtycke att framställa ett
obegränsadt antal nya ämnen. På ett alltid vexlande
sätt åstadkommer han föreningar eller sönderdelningar,
hvilkas alster, allt efter sina kemiska förhållanden,
kunna inordnas i den ena eller andra klassen
af föreningar. Pikrinsyra, detta praktfulla gula
färgämne, kunde man förr endast framställa af indigo,
och i följd af sitt höga pris kunde hon blott användas
till färgning af silke. Nu mera framställes denna syra
i stort och till billigt pris ur stenkolstjära, detta
smutsiga och smörjiga affall vid gasverken, hvarutaf
för öfrigt snart sagdt alla möjliga färger framställas
eller kunna beredas och som på de senaste årtiondena
gjort en fullständig revolution i färgerierna. Många
ämnen, hvilka i sina vanliga kemiska förhållanden
visa sig som hvarken sura eller basiska kroppar,
kunna dock under inflytande af andra ämnen erhålla en
bestämd kemisk karakter. Så kunna flera indifferenta
ämnen genom behandling med starka baser uppträda som
svaga syror. Socker ingår en förening med kalk och
förhåller sig i denna förening som en svag syra, och
öfver hufvud torde det vara omöjligt att uppdraga en
bestämd gräns mellan de olika klasserna af organiska
föreningar.
Ja, i allmänhet äro de indelningar, hvilka kemin
gör, oftast blott hjelpmedel för att erhålla
en öfversigt af de talrika ämnena. Ett ämne kan
t. ex. ofta i vissa fall förhålla sig som en bas,
i andra som en syra: vatten förenar sig begärligt
med svafvelsyra och med andra syror, men detta
vatten kan ersättas af metalloxider, hvarför det
förhåller sig i förening med syror som en bas. Om å
andra sidan de starkaste baser förenas med vatten och
detta vatten kan ersättas af syror, måste vattnet i
de senare föreningarna förhålla sig som en syra. De
utmärkande kännetecken, som skilja syror och baser,
äro således otillräckliga, och i synnerhet visar
sig detta i den organiska kemin och vid försök att
ordna de organiska föreningarna. Framtidens kemi,
som genom en fullständigare kännedom af den mängd
kraft, som vid kemiska reaktioner utbytes, fått
en riktigare uppfattning af frändskapsfenomenens
väsende, skall må hända kunna helt och hållet umbära
den otillfredsställande indelningen i baser, syror
o. s. v.
De organiska baserna bilda en klass af ämnen, hvilka,
liksom ammoniaken, kunna under närvaro af vatten
förenas med syror och gifva salter. Emedan de ofta
ega tydliga alkaliska egenskaper, kallas de äfven
alkaloider. Dessa ämnen utmärka sig till en del genom
de märkvärdiga förändringar, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
