Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaffeplantagerna - Kaffesorterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot unga plantor, emedan deras fruktbarhet med åren
betydligt aftager. Efter omkring 40 år är jorden
utsugen. Anläggning af en ny plantering blir nu
nödvändig, och det hittills odlade fältet behöfver
en längre tid, innan det hinner så hemta sig, att
det kan bära nya kaffebuskar.
För att befria bönorna från köttet och de hårda
inre skalen begagnas på olika plantager olika
metoder. Ofta tillgår det helt enkelt sålunda,
att kaffebären i qvartersdjupa lager utbredas till
torkning på ett hårdt tilltrampadt lergolf och derpå
dagligen omsköttas 3 till 4 gånger, tills köttet
lossnat. Härvid antaga bönorna en något rödaktig
färg och användas vanligen för eget behof. I Jemen
och Cayenne skall allt kaffe på detta sätt behandlas;
Andra plantörer kasta bären, antingen krossade eller
okrossade, i vatten, der de få ligga 1 till 2 dagar,
hvarefter de upptagas och torkas. Så förfares med
crocokaffet på Domingo. På Sumatra inläggas de
nyss afplockade bären i rotting- eller bambukorgar,
som, öfverbredda med blad af gomutapalmen,
nedgräfvas i jorden i tätt tillslutande hål. I
dessa korgar hopstampas bären, tills de röda
skalen lossnat. Bönorna kunna härvid i följd af
sin elasticitet ej krossas. Derefter tvättas och
torkas de på detta sätt uttagna bönorna på mattor,
som vanligen på en ställning, kallad para-para,
hängas några fot öfver marken. I Guyana och många
andra kaffeländer användes en särskild kaffeqvarn,
graga, för bärköttets aflägsnande. Hvarje sådan
qvarn består af ett på någon upphöjning stäldt
kar. Genom en öppning deri nedskakas bären på
en vals, som längs efter är beslagen med ribbor
af koppar. Denna vals roterar i en halfcylinder,
som likaledes är på längden, men invändigt, beklädd
med metallribbor. Sedan bärköttet mellan dessa båda
cylindrar blifvit sönderkramadt, utröres massan
med vatten och bearbetas med händerna, tills bönorna
blifvit fullständigt frånskilda. Dessa utställas sedan
under flera veckor till torkning i solen, uppskottas
om aftnarna i högar och betäckas med bananblad
till skydd mot nattdaggen, hvarefter de slutligen
genom valsning eller stötning befrias från de ännu
dem omgifvande pergamentartade hylsorna. I många
plantager sorteras äfven bönorna. Dervid betraktas
de små runda bönorna, det s. k. perlkaffet, som den
yppersta sorten.
Kaffesorterna benämnas och värderas efter de länder,
hvarifrån de härstamma. Som det bästa anses mokkan
och andra arabiska varieteter. Näst dessa skattar
man det ostindiska, i synnerhet det från Java,
hvars små utgallrade bönor ej sällan säljas som
mokka. Sämst äro de amerikanska sorterna, i synnerhet
de brasilianska. Kaffet besitter den egendomligheten,
att dess goda egenskaper utvecklas mera, ju längre
det får ligga. Dervid är blott nödigt att tillse,
att det förvaras på en torr och luftig plats. Till
och med det arabiska kaffet får först efter en
treårig magasinering sin egentliga godhet, och sämre
brasilianska sorter lära efter 12–14 års liggande
på lager blifva temligen lika mokkan. Under längre
sjöresor upptaga bönorna så ansenliga mängder
fuktighet, att den häraf föranledda vigttillökningen
vid köp, bör tagas i beräkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
