Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturhistoriskt - Tobakspipor och dosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoppade med torkad hästgödsel, och frågade gästerna,
den ena efter den andra, hvad de tyckte om tobaken,
som vore en present från visiren af Hamadan och
enligt kännares påstående skulle vara den yppersta
i verlden. Alla skyndade nu att svara, att ryktet
ej sagt för mycket, och en gammal general, hvars
omdöme stod i synnerligt högt anseende, utropade:
»Vid ditt heliga hufvud, herre, ännu aldrig har jag
rökt en tobak af en sådan utsökt blomdoft». Då utbrast
sjahen med en fruktansvärd blick på rökarkollegiet:
»Förbannad vare en växt, som ej ens mitt rikes store
kunna skilja från torkad hästgödsel!» och lät derefter
bränna en köpman, som fört tobak till residenset,
jemte hela hans lager.
Det torde vara svårt att bland den tidens stater finna
någon enda, hvars lagbok från denna tid ej innehåller
något förbud mot tobaken. Slutligen blef man dock
nog klok att göra som Jakob I och förvandla straffen
i penningböter, hvilka sedan småningom förvandlades
till verkliga, ofta ganska höga skatter.
I kantonen Bern lade. man till de tio buden ett
elfte: »Du skall icke röka»; i Spanien, der man ej
tog saken mindre allvarsamt, ville man deremot insätta
förbudet mot tobaksrökandet som en underafdelning till
ett af de tio buden. Försöket mötte dock alldeles
förvånande svårigheter, ty man kunde ej upptäcka
det minsta spår till, att Moses haft någon kännedom
om tobaksplantan. Efter mycket funderande kom man
slutligen på den iden att taga tobakssynden med i det
sjette budet. Hvilka närmare synpunkter, som dervid
varit de bestämmande, är ej lätt att utgrunda.
Rökare och snusare hånades och gisslades
af skriftställarna, och från predikstolen
dundrade presterna emot dem. Allt var likväl
förgäfves. Erkännas måste dock, att, medan tobaken
nu lugnt svänger sin spira som ett oomtvistadt behof,
han då framkallade en opposition, en strid, som af de
olika, ofta originela redskapen, pipor och dosor,
gjorde sig vapen, vid hvilkas bildande satiren
var behjelplig. Det finnes hela samlingar af de
märkvärdigaste rök- och snusredskap, och ännu ges det
samlare, hvilkas vurm är riktad åt detta håll. Ett
bland de intressantaste bevisen härpå var väl den
bekante österrikiske skalden Castellis dossamling.
Tobakspipor och dosor. Hvarje folk har, åtminstone
så länge det konservativt hänger fast vid sina
ärfda former, sin egen pipa, och man kan af smaken
och konstfärdigheten i tillverkningen, äfvensom af
den yttre formen, sluta till folkets karakter och
odlingsgrad.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
