Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobakens kemiska beståndsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och blodkärl, innehåller tobaken äfven bittra
extraktivämnen, gummi, qväfvehaltiga (glutenartade)
kroppar, harts, växtägghvita och, såsom alldeles
vegendomlig beståndsdel, nikotinet. De minerala
beståndsdelarna, som erhållas i askan, bestå
hufvudsakligast af svafvelsyrade och fosforsyrade
kalk- och kalisalter, hvarjemte bladen äfven innehålla
äplesyrade salter, som dock vid förbränningen
förstöras och förvandlas i kolsyrade.
Som vi veta, har bland alla dessa beståndsdelar
ingen en sådan betydelse som nikotinet. Det är en så
kallad växtbas, d. v. s. det har egenskapen att med
syror bilda saltartade föreningar. Det har starkt
narkotiska verkningar, och på dess närvaro beror
derför till största delen tobakens värde. Å andra
sidan ges det vissa kemiska sönderdelningsalster,
som ej finnas i det färska bladet, utan först bildas
genom jäsningen och de olika beredningssätten, ämnen,
som äro af värde derför, att de hufvudsakligast
betinga aromen hos en tobakssort.
Nikotinet finnes i mycket olika mängd i olika
tobakssorter. I lätta tobaksslag utgör det
stundom knappast 1 procent af det torkade bladet,
medan i de starka, pfalziska sorterna finnas 6–7
procent nikotin. Man kan genom flera olika kemiska
operationer framställa nikotin i rent tillstånd,
och man erhåller det då som en färglös, oljig vätska
af oangenäm tobakslukt och en brännande skarp och
länge qvarsittande smak. Det består af kol, syre,
väte och qväfve och är flygtigt i hetta, så att
det alltså bortgår med tobaksröken. Dess döfvande,
högst giftiga egenskaper äro kända.
Nikotinet, hvaraf en enda, vid vanlig rumvärme
fördunstande droppe är tillräcklig att göra andningen
besvärlig i ett stort rum, erhöll sin första
kriminela betydelse genom den bekanta bocarméska
rättegången i Möns 1851. De små mängder åter, hvari
det af tobaksförbrukaren intages, försätta kroppen i
ett tillstånd af stilla drömmeri, som tillåter tanken
att efter behag arbeta eller hvila mera ostördt,
och detta behagliga tillstånd af upphörd nerv-
och muskelspänning betraktas af turkarna som den
första porten till deras sju himlar. Allt för stark
njutning af tobak förorsakar äckel, kräkning, diarré,
allmän darrning, svindel, krampaktiga rörelser,
kallsvett och, om hon fortsattes länge, oordningar
i matsmältningen, lefverlidanden, stelkramp och död.
Och i hvilka oerhörda massor bjudes ej detta
fruktansvärda tobaksgift kroppen! Beräknar man
hela afkastningen af tobaksodlingen på jorden
till 900 millioner skålpund och antager man,
att nikotinhalten i medeltal är 2 procent, uppgår
allt det årligen frambragta nikotinet till öfver
18 millioner skålpund. Visserligen skola genom den
behandling, tobaksbladen, innan de förbrukas, undergå,
två tredjedelar af nikotinet sönderdelas eller
gå förlorade, och af den återstående tredjedelen
bortkastas kanske hälften med de icke utrökta
cigarrstumparna eller med oljan, som afsätter sig
i pipan, men äfven med detta afdrag återstår en
mängd af mera än 2 millioner skålpund rent nikotin,
som årligen insuges af menskligheten. Men detta är
en mängd, som, om hon på en gång förtärdes, skulle
vara mer än tillräcklig att döda jordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
