Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snuset - Tobaksförbrukningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qväfvehaltiga beståndsdelarna i tobaksbladet
lemna en helt annan vara än den, som erhålles vid
snällfabrikationen. Och om äfven kemistens våg ännu
ej påvisat dessa olikheter, är näsan dock ett desto
finare reagens, som ej ens af de mest öfvertygande
teoretiska bevis på papperet låter bringa sig ifrån
sin mening.
Öfver hufvud taget är det kemiska förloppet
vid snusets beredning ännu höljdt i dunkel,
hufvudsakligast derför, att de misstrogna
fabrikanterna betaga den forskande kemisten
hvarje tillfälle att kasta mera än en ytlig blick
på beredningsmetoden och de dervid verkande
omständigheterna. Jemte sönderdelning af de
qväfvehaltiga beståndsdelarna synes bildningen af
ättiksyra och egendomliga, den angenäma, aromatiskt
uppfriskande lukten betingande eterarter dervid
spela hufvudrolen.
För att den raspade eller malda tobaken skall
bibehålla sin fuktighet, plägar man stundom
före inpackningen fukta honom med särskilda
tinkturer. Man packar honom sedan mycket fast i
kärl eller försänder honom i paket, som beklädas
med guttaperka, vaxpapper, pergamentspapper eller
dylika vattentäta ämnen. Inpackning i blypapper bör
under alla förhållanden förkastas, emedan det snart
börjar delvis lösas af de skarpa ämnena i tobaken
och snusaren härigenom kommer att förtära en mängd
bly, som stundom är tillräcklig att framkalla ganska
betänkliga förgiftningsfall. Den bästa inpackningen
är i glaserade stenkrukor.
Om tuggtobaken är ej mycket att säga, då
tillverkningen deraf ej erbjuder någonting
nytt. Har möta oss nämligen samma förfaranden,
som vi redan lärt känna vid snusets och röktobakens
beredning, eller sorterandet, såsandet, svettningen
o. s. v. Qvintessensen är äfven här såsen, men han
hemlighålles för profana ögon lika strängt som vid
snusberedningen.
Tobaksförbrukningen har under tidernas lopp
oupphörligt tilltagit, hvilket bäst bevisas af den,
oaktadt en långt större produktion, allt mera känbara
bristen, hvilken slutligen ledt till en prisstegring
på råmaterialet, som ej står i förhållande till den
naturliga prisstegringen på andra varor. Rökaren
sjelf kan allra bäst öfvertyga sig härom, om han är
gammal nog att kunna jemföra, hvad hans havannacigarr
kostade förr och hvad han nu måste betala för honom.
Och likväl är tobaksproduktionen öfver hela jorden
alldeles ofantlig. På Asien kan man beräkna en
tillverkning af inalles 365 millioner skålpund och
sannolikt hinner man ändå på långt när ej den verkliga
siffran. Europa frambringar 331 millioner, Amerika
290, Afrika 28 och Australien 1 million skålpund,
eller tillsammans 1015 millioner skålpund.
Före kriget frambragte Frankrike årligen inemot
600 000 centner tobaksblad, år 1866 570 000 centner,
men dessutom införas deraf årligen betydliga
mängder. Häraf tillverkades omkring 190 000 centner
snus, 27 000 centner tugg- och rulltobak samt 440
000 centner röktobak. Af cigarrer af prima vara
tillverkades 13 734 000 stycken, af sekunda (à 10
cent. = 7 öre)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
