Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medikamenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt sådana af jern, vismut, zink, antimon
o. s. v. Till och med af de dyrbaraste metallerna,
guld och silfver, vet medicinen taga sin tribut;
ett salt, klorguldnatrium, föreskrifves vid
några sjukdomar, och den bekanta, mycket och
med stor fördel använda helvetesstenen, lapis
infernalis, är ingenting annat än smält salpetersyrad
silfveroxid. Kortligen, det gifves knappast något ämne
i naturen, hvilket ej antingen användes som läkemedel
eller som sådant åtminstone fordom varit i bruk.
Af dessa droger, preparat och läkemedel af alla slag
sammansätter läkaren nu sina recept, och enligt dessas
föreskrift förfärdigar apotekaren medikamenten,
i det han af de föreskrifna ämnena och på det sätt
läkaren bestämt tillreder antingen blandningar eller
lösningar, extrakt, mos, piller, salvor, infusioner,
dekokter o. s. v.
Vi ha redan under loppet af dessa betraktelser haft
tillfälle omnämna, att farmacin under de senaste
hundra åren genom understöd från kemins sida
gjort väsentliga framsteg. Ty värr resa sig i det
dagliga lifvet nästan oöfverstigliga hinder mot den
välgörande förenkling af läkemedlen, som förnämligast
uppnåtts genom framställning i rent tillstånd af de
hufvudsakligast verksamma beståndsdelarna, hvarvid
alla öfverflödiga och för den sjuke ofta svårsmälta
ämnen aflägsnats. Den stora allmänheten fasthåller
envist vid sina ofta högst orimliga huskurer och sin
folkmedicin. Deraf kommer, att på alla apotek måste
hållas i förråd en mängd föråldrade ämnen, hvilka
ännu alltid finna sina afnämare, i det att okunnighet
och hårdnackad »god tro» på dem gerna bortkasta
sina mödosamt förvärfvade penningar eller med deraf
framstälda undermedel låta på det beklagligaste
narra sig af bedragare. För att anföra ett af de
mest upplysande exemplen på detta ofog, hvilket
som en mara förföljer den oupplysta fattigdomen,
vilja vi blott nämna, att ännu nästan dagligen
läkemedel begäras under namnen björn-, gräfsvins-,
räf-, hund-, katt-, mygg-, mullvads-, utter-, stork-
m. fl. sorters fett. För icke länge sedan utlemnade
och kunde apotekaren ej som dessa medel utlemna annat
än vanligt svinfett. Och af sådana fall, då på apotek
ett och samma ämne under talrika namn eller hela
rader af alls icke mer befintliga begäras och säljas,
skulle vi kunna uppräkna många. Men ännu sämre och
mera olycksbringande är den på senare tiden allt mer
kringgripande handeln med hemliga medel.
Oaktadt de flesta stater hittills i följd af
läkekonstens ofantliga vigt för folkets väl och ve
trott sig böra förbehålla myndigheterna rättigheten
att öfvervaka hela medicinalväsendet, oaktadt de
genom en laglig farmakope ordnat beredningen och
genom en medicinaltaxa försäljningen af medikament
samt betrakta så väl läkaren som apotekaren som
strängt ansvariga embetsmän, oaktadt hela hopen
af balsamhandlare, undermedelsförsäljare och
underdoktorer redan sedan lång tid tillbaka blifvit
öfver allt och utan barmhertighet befordrad till
laga straff, är det dock i samma stater tillåtet att
dagligen i alla tidningar utbjuda en otalig mängd
läkemedel, hvilka å ena sidan innehålla skadliga och
farliga beståndsdelar, å andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
