Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litet om renlighet förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena upphör med det andra, liksom det ena framkallas
af det andra, och derför är Liebigs nyss anförda
yttrande ingen tom fras, utan har en vida mera
omfattande betydelse än vid första påseende synes.
Om vi redan ha anledning förundra oss, att menniskan
på den lägsta grad af utveckling ådagalägger
mindre sinne för renlighet än till och med det
oförnuftiga djuret, måste vi rent af anse som en
sjuklig förvillelse, om hon på en högre ståndpunkt
ej egnar kroppen ens den omsorg, som endast är
naturlig. En dylik försumlighet i kroppens vård
utmärker dock hela tider, hon står i samband med en
hel tidsålders åskådningssätt och är ofta på ett
sällsamt sätt förbunden med klyftiga filosofiska
läror eller fanatism, ofta äfven med ofördragsamhet,
andligt och lekamligt armod. De gamla grekernas
cyniker med Diogenes i spetsen ansågo kroppen som en
kloak för alla slags synder; han hade intet värde,
han var förnedrad och förnedrande. Kan än en sådan
vanvård, vare sig afsigtlig eller icke, råda bland
hela folk och under längre tider, är och förblir han
icke desto mindre onaturlig samt kan ej ha sin grund
i annat än ett fullkomligt misskännande af menniskans
mål i allmänhet och hvarje enskilds lifsuppgift.
I varma länder äro badning, ombyte af kläder, vädring
af bostäderna, anskaffande af godt dricksvatten
o. s. v. förenade med stort behag och välbefinnande,
och derför är renligheten under söderns strålande
himmel mindre en dygd än ett behof. Det forna Roms
anstalter för vattens anskaffande voro så storartade,
att ingen nutida stad med alla sina industriela
anläggningar ens på långt när kan berömma sig af att
dagligen lemna sina invånare en så stor vattenmängd.
Om forntiden öfver hufvud egnade kroppens ans en
nästan öfverdrifven omsorg, ändrade sig förhållandet
helt och hållet med kristendomens uppträdande. Enligt
asketernas uppfattning af den nya religionsläran
ansågs under det första århundradet kroppen endast som
ett hinder för själen att ju förr dess hellre lemna
denna jordiska jämmerdal, och man försummade honom
ej blott på allt sätt, utan utsatte honom till och
med för smärtsamma späkningar. Liksom för cynikerna,
var han en förbannelse, mot hvilken man måste kämpa;
han hatades och föraktades. I kallare länder blef
af denna orsak ej mindre än i följd af klimatets
stränghet, hvilken fordrade tjockare och derför
dyrare plagg, som ej ofta kunde ömsas, och gjorde,
att tätare tvagningar föreföllo mindre angenäma än
i sydliga trakter, renligheten betydligt inskränkt i
sin naturliga rätt. Hon blef blott och bart en lyx,
och vi behöfva ännu i dag ej kasta blicken särdeles
långt omkring oss för att finna länder och folk,
hvilka i afseende på renlighet qvarstå på den mörka
medeltidens ståndpunkt.
Man får dock ej vara allt för sträng. Till de ständiga
tvagningar och bad, hvilka för söderländingen äro en
vederqvickelse, finnes hos oss icke så lätt tillfälle
som i trakter, der en lång kuststräcka utefter
ett varmt haf erbjuder de präktigaste badställen, i
följd hvaraf det, man först sökte som en förströelse,
blef en nyttig lefnadsvana. Dessutom måste vi gifva
nordbon allt erkännande för uppfinningen af tvål och
såpa. Plinius omnämner dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
