Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förfarandet vid tvåltillverkningen - Tvålkokningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredes, som vi redan sett, derigenom, att man släcker
kalk med så litet vatten, att man erhåller en fuktig
grötformig massa, blandar henne med träaska och låter
henne stå ett par timmar med vatten i kar med dubbla
bottnar. Vattnet löser ur askan kolsyradt kali
(potaska), och kalken beröfvar detta salt dess
kolsyra, hvarigenom kaustikt kali uppstår. Efter
tillräcklig inverkan öppnar man kranen och uttappar
luten. Hon är visserligen stark, men måhända endast
delvis kaustiserad, så vida nämligen icke allt det
kolsyrade kaliet blifvit förvandladt i kaustikt
kali. Man märker detta, om man blandar luten med
en syra, då, om kolsyradt kali finnes närvarande,
kolsyra bortgår med fräsning. I detta fall hälles
luten tillbaka i karet och lemnas der, tills hon
ej längre fräser med syror. Man vill med denna lut
tillverka, ej smörjig såpa, utan fast natrontvål,
och har för detta ändamål sedan längre tid användt ett
särskildt förfaringssätt, Saltningen, hvarmed vi snart
skola göra bekantskap. Nu för tiden har askan blifvit
en bisak, ty utom det att träaska blir allt mera
sällsynt, har sodatillverkningen fått en mycket stor
utveckling samt gifvit ett medel i handen att säkrare,
snabbare och billigare komma till målet. Man tager
derför i stället för aska nu mera nästan uteslutande
soda, d. v. s. kolsyradt natron, löser henne i hett
vatten och blandar lösningen i kar med släckt kalk,
då luten inom kort blir kaustik och kan aftappas. En
del fabriker sänder äfven färdigt kaustikt natron
i handeln.
I senare tider har man på Grönland upptäckt ett i
stor mängd förekommande mineral, kryolit, hvilket
nu mera utskeppas derifrån i stora massor för att
användas till sodaberedning. Detta mineral består
nämligen af fluoraluminium och fluornatrium samt
sönderdelas mycket lätt, så att, om det glödgas med
kalk och massan utlakas med vatten, man erhåller en
olöst återstod af fluorkalium samt en lösning af
lerjord i natron. Denna lut förarbetas till soda;
ty inledes deri en ström kolsyregas, utfälles
lerjorden och soda stannar i lösningen samt
kan erhållas i kristaller genom afdunstning och
kristallisering. Lösningen af lerjord i natron har
nyligen, i synnerhet i Nordamerika, börjat användas
till tvålberedning. Härvid kommer lerjorden in i
tvålen samt ökar hans vigt utan att förbättra hans
egenskaper. Hon är derför mer till skada än gagn
för afnämaren.
För att den kaustika luten skall kunna med de feta
ämnena gifva tvål, som består af fettsyradt natron,
måste de bringas i nära beröring med hvarandra. Detta
sker, om fettet så väl som luten uppvärmes, då fettet
smälter och i flytande tillstånd lättare angripes.
Tvålkokningen. Härtill begagnar man jemförelsevis
djupa pannor, hvilka, der de komma i beröring med
elden, äro af jern eller koppar. Upptill äro de ofta
försedda med en krans af trä, som lemnar utrymme
åt massan, om hon pöser. Stora fabriker använda med
mycken fördel upphettning med ånga, d. v. s. man låter
ångan efter behof inströmma i kitteln, så att massan
kan hållas i kokning utan att behöfva direkt upphettas.
I kitteln gjutes först en viss mängd stark lut, och
då denna blifvit upphettad till kokning, tillsätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
