Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 292 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntidens förkärlek för vällukter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bruket att med välluktande ämnen ingnida kroppen
blef deraf en helt naturlig följd. Vi vilja visst
icke härleda det rikliga användandet af rökelse och
andra aromatiska ämnen vid tempeltjensten från en så
krass orsak, utan låta hellre den högre uppfattningen
gälla, att den personlig tänkta guddomligheten genom
offerlågans uppstigande ångor bragtes i omedelbar
förbindelse med den offrande; men om vi få sluta
af våra egna luktorgans erfarenhet från nutidens
folksamlingar, var vid dylika tillfällen i forntiden
denna de heliga rökelsernas sekundära verkan ej så
helt och hållet att förakta.

Så långt vi kunna gå tillbaka i historien, finna
vi också bevis på, att bruket af parfymer är mycket
gammalt. På assyriska, egyptiska, grekiska och andra
bildverk finna vi så väl förbränning af doftande kådor
och dylika ämnen som bestänkning med välluktande
vatten framstälda, och vid mumiernas balsamering
förbrukades välluktande kryddor i stora mängder. Hos
israeliterna var tillredningen af rökverk presternas
göromål, och enligt Guds befallning gaf Moses till
och med recept på en helig olja af myrra, kanel,
kalmus, kassia och olivolja, hvarmed tabernaklet
och förbundsarken skulle smörjas.


Fig. 155. En egyptisk skönhets toalett.

Greker och romare voro kända för sin smak för vällukter. De förmögna
grekerna ingnedo kroppen tre gånger dagligen. Vid
deras måltider spelade rökelserna en stor rol, i
tvättvattnet kastades violblommor och rosor, och
odlingen af dessa blommor var för vissa landskap en
betydlig förvärfskälla. Härjemte begagnades också
alla möjliga andra välluktande ämnen, och huru
omfattande detta bruk var, bevisas deraf, att, då
efter Alexanders seger öfver Darios vid Arbela det
persiska lägret plundrades, bland andra dyrbarheter
särskildt namnes som anmärkningsvärdt en oerhörd
mängd af kostliga salvor och kryddor. De
förvekligade atenarna gingo till och med så långt,
att de begagnade olika salvor för olika delar af
kroppen; medan man t. ex. ingned ansigtet med
palmolja, smordes armarna med en balsam af mynta
och håret med mejramparfym, haka och nacke doftade
af ängstimjan o. s. v. Öfverflödet i denna väg gick
slutligen så långt, att lagstiftarna funno sig
nödsakade att sätta en gräns derför, och i Rom, der
man öfverdref det mest öfverdrifna, tog det från
Grekland komna bruket sådant omfång, att Nero vid
sin gemål Poppæas begrafning uppbrände mera rökelse,
än Arabien då på ett år alstrade.

Arabien var den tiden vällukternas hemland och
rökelserna de varor, araberna hufvudsakligast hade
att tacka för sin bland samtida till ordspråk blifna
rikedom. Handeln mellan de indiska folken å ena sidan
och Egypten, Fenicien, Assyrien och Babylonien å den
andra synes redan före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>