Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställningssätt - De eteriska oljornas egenskaper och sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doftet uppsugas deraf. Detta är emellertid
operationer, som mer ingripa i den praktiska
parfymtillverkningen, och då de i allmänhet ej afse
att framställa eteriska oljor i rent tillstånd, utan
att omedelbart bereda pomador m. m., få vi längre
fram tillfälle att återkomma dertill.
De eteriska oljornas egenskaper och sammansättning.
De eteriska oljorna äro till sina hufvudegenskaper
hvarandra mycket lika, och många af dem visa till
och med en sådan öfverensstämmelse i sina kemiska
förhållanden, att vi mera öfverraskas af deras
olikheter, än af hvad de ega gemensamt.
Det karakteristiska hos de eteriska oljorna i
allmänhet är deras flygtighet och starka lukt. Hvad
den senare beträffar, vet man, att oljor af alldeles
samma kemiska sammansättning kunna ega den mest olika
lukt. Så bestå t. ex. terpentinolja och citronolja
af lika många procent kol och väte, och likväl äro
de hvarandra betydligt olika så väl till lukt som
öfriga egenskaper.
De eteriska oljornas egentliga vigt är oftast
mindre än vattnets; dock gifvas några, som
härifrån göra undantag och i vattnet sjunka till
bottnen. Lättantändligheten antyder redan, att kol
och väte utgöra deras förnämsta beståndsdelar. Några
bestå ensamt af dessa båda element, i andra uppträder
äfven syre, medan deremot qväfve blott i högst få
fall ingår i deras sammansättning. Svafvelhaltiga
oljor bilda endast en liten klass.
De syrefria eteriska oljorna gifva oss det vackraste
exempel på isomeri; med fullkomligt lika kemisk
sammansättning äro de öfriga egenskaperna hos två
sådana isomeriska ämnen så olika, att man kunde vara
böjd att bestrida hvarje kemisk öfverensstämmelse.
Terpentinolja, citronolja, orangeolja, olja af
enbär, hvilkas lukt dock hvarje barn kan skilja,
bestå alla af lika många delar kol och väte. Hos
dem alla komma på 20 atomer kol 16 atomer väte,
hvilket motsvarar en procentisk sammansättning
af 88,25 % af det förra och 11,75 % af det senare
elementet. Trots denna öfverensstämmelse har man
ännu ej lyckats förvandla en olja till en annan, och
de i naturen växande träden och örterna förblifva
allt jemt de enda källorna derför. Väl berättas,
att det skall finnas ett amerikanskt barrträd,
som lemnar en rosenoljaktig balsam, hvilket skulle
tyda på ett öfvergångsalster. Berättelserna härom
äro dock allt för osäkra, att man skulle våga deraf
draga några slutsatser. Det är dock ej en alldeles tom
förhoppning, att konsten skall lära sig förvandla en
olja till en annan. Månget mindre värdefullt kolväte,
t. ex. träolja, skall måhända kunna förvandlas till
välluktande oljor, men ännu äro metoderna obekanta.
Många af de eteriska oljorna äro, liksom rosenoljan,
blandningar af två olika oljor, hvaraf den ena
vanligen har en mycket lägre smältpunkt än den andra
och derför vid temperatursänkning kristalliserar. Den
i köld kristalliserande beståndsdelen betecknas med
namnet stearopten, medan den flytande delen kallas
eleaopten. Dessa benämningar tillåta ingen slutsats
rörande deras kemiska natur. Genom upptagande af syre
förändras de eteriska oljorna, och de flesta af dem
förvandlas till en tjock balsam, som ibland till och
med finnes färdigbildad i vätskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
