Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstgjord belysning - Fotometrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trifvas endast i ljuset. Synen, det ädlaste
af alla våra sinnen, är ursprunget till våra
föreställningar, och alla språk beteckna med samma
ord den fysiska klarheten och begreppens tydlighet
och skarpa begränsning. Dagen bygger upp, natten
rifver ned. Mellan det sedliga tillståndet och
belysningen finnes ett samband. Med införandet af en
god gatlysning har den allmänna säkerheten tilltagit,
i samma mån lyktornas antal ökats.
Frågan om konstgjord belysning, hvarigenom vi
kunna förvandla natten till dag, är derför ur
olika synpunkter en af de allra vigtigaste, hvarmed
vetenskap och industri kunna syselsätta sig.
De medel, som stå oss till buds för frambringande
af ljus, äro ungefär de samma, som gifva oss värme;
i de flesta fall äro de ljusfenomen, som åtfölja
förbränningen. De äro dock, såsom det elektriska
ljuset visar, icke de enda, och det är sannolikt
framtiden förunnadt att på billigt sätt förvandla
till ljus de olika yttringarna af den allmänna
naturkraften, hon må kallas värme, elektrisk kraft,
mekanisk kraft eller någon annan. Den ringa verkan
ljuset frambringar, då det förvandlas till mekanisk
kraft, gör det sannolikt, att en betydlig ljusverkan
kan erhållas med uppoffring af en ringa mängd
mekanisk kraft. Mycket förtunnade gasers glödgning
i det geislerska röret synes tala derför. Men
förverkligandet af dylika spekulationer ligger med
all sannolikhet ännu långt aflägset från vår tid,
och vi öfvergå derför genast till betraktelsen af
de ämnen och metoder, som fått en allmän praktisk
tillämpning i och för belysningen.
Om vi undantaga det elektriska ljuset, ha vi vid de
olika sätten att frambringa ljus alltid att göra med
lågan, d. v. s. med förbränningen. Hennes natur ha vi
redan afhandlat i fjerde bandet och ha der beskrifvit
henne tillräckligt för att ej här behöfva uppehålla
oss dervid. Deremot torde det för vårt närvarande
ändamål vara af vigt att skänka någon uppmärksamhet
åt de förfaranden, hvarigenom man är i stånd att
mäta ljusets styrka och bestämma belysningsämnenas
inbördes värde.
Fotometrin eller konsten att uppmäta ljusets styrka
förfogar öfver ganska känsliga metoder, hvilka lemnat
astronomin den vigtigaste hjelp. Men vi måste afstå
från beskrifningen af dessa snillrikt inrättade
apparater. Vi kunna ej på detta ställe rikta våra
blickar på himlens eviga ljus; föremålen för vår
betraktelse äro endast de ljuskällor, vi ega i olja,
talg, gas o. s. v.
Såsom vi redan i andra bandet sett, bestämmer
man en ljuskällas styrka derigenom, att man till
utgångspunkt för jemförelsen väljer ett bestämdt ljus
af oföränderlig styrka. Till ett sådant normalljus
kan man begagna lika väl ett vaxljus som en oljlampa,
blott det uppfyller det nödvändiga vilkoret, att dess
ljusstyrka är oföränderlig. Det förstås af sig sjelft,
att alla de värden, man på detta sätt erhåller, äro
relativa, d. v. s. endast angifva förhållandet till
en såsom måttstock antagen ljuskälla.
Vill man med en ljuskälla, hvars värde man antager
vara 100, jemföra en annan låga, kan detta ske på
följande sätt. Man ställer begge ljusen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
