Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika slag af lampor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lampglaset är nedtill vidgadt och fäst omkring
pipan i en hylsa af metall, som kan skjutas upp och
ned. Lampan sjelf är på det ställe, der tyngdpunkten
af dess begge delar, brännaren och oljhuset, befinner
sig, medelst en skruf fäst på en metallstång samt
kan efter behag höjas och sänkas. Denna metallstång,
som upptill är försedd med ett ringformigt handtag,
hvilar nedtill på en tung och massiv fot, som ger
lampan nödig stadga. För öfrigt är hon försedd med
en kupa af flussglas, för hvars fasthållande finnes
en på röret n fäst ringformig hållare. I stället för
att flytta veken upp och ned med en kuggstång kan
man äfven på den ring, som uppbär veken, anbringa
skrufgängor, så att veken kan genom vridning höjas
eller sänkas. Denna inrättning är uppfunnen af Parker
och användes mycket på dylika lampor. Dessa lampor
utmärkas deraf, att de, äfven om de brinna med liten
låga, sprida ett ganska starkt ljus, samt voro derför
länge omtyckta.
Huru ändamålsenliga och beqväma dessa lampor än äro,
dela de likväl med de nyss beskrifna den olägenheten,
att oljhuset försätter en stor del af omgifningen
i skugga. Denna olägenhet ledde till talrika
förbättringsförsök.
Krans-, ring-, astrallampor, äfven kallade
sinumbralampor (af sine umbra, utan skugga),
äro försedda med oljhus, som ha formen af en ring,
hvilken står något lägre än lågan och är så inrättad,
att han åstadkommer den minsta möjliga skugga. Samma
ringformiga oljhus uppbär lampkupan. Brännaren på
dessa lampor har alldeles samma inrättning som de
senast beskrifna lampornas. Bredvid sinumbralamporna
kan man ställa Berzelius’ spritlampa. De ha alldeles
samma inrättning så väl i afseende på brännaren
som oljhuset. Då dessa lampor ej äro afsedda att
frambringa ljus, utan värme, spisas de ej med olja,
utan med sprit. Förbränningens liflighet befordras
genom en cylindrisk skorsten af jernbleck. Fig. 170
åskådliggör denna lampa, hvilken, innan gas började
användas på de kemiska laboratorierna, var ett af
kemistens vigtigaste redskap.
Fig. 170. Berzelius’ spritlampa.
Trots sitt namn, kunde dock ej sinumbralamporna
göra sig qvitt en obehaglig skugga från oljhuset,
som alltid stod i jemnhöjd med lågan. Fullständigt
kunde denna olägenhet afhjelpas endast derigenom,
att oljhuset anbragtes under lågan, som matades genom
en pumpinrättning. I denna riktning har man uppfunnit
en mängd inrättningar, bland hvilka den i fig. 171
afbildade är den enklaste.
Fig. 171. Pumplampa af enklaste form.
Den ihåliga cylindern A tjenar med sin utvidgade
fot till oljhus. Derifrån går ett smalt bleckrör b
uppåt. Detta rör står nedtill i förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
