Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ugnar med långsam förbränning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kant är delvis stängd med en skärformig skifva,
på det att den genom halsen inströmmande luften må
tvingas att intränga midt uti brännmaterialet och
det sist nämda ej sjelft utfalla. Ringarnas fogytor
äro bestrukna med sandfri lera.
En sådan ugn, som under den kalla vintern 1871–1872
användes 65 dygn, hvaraf 21 dygn oafbrutet dag
och natt, höll tre rum af tillsammans omkring 7
700 kub.-fot och med fem fönster vid en så jemn
temperatur, att denna i medeltal utgjorde om morgonen
15, om middagen 18 och om aftonen 17 grader, medan
de kallaste dagarna en temperaturskilnad mellan den
yttre luften och luften i rummet af ej mindre än 39°
egde rum. Härtill åtgingo 22 centner kåks. Dessutom
var uppvärmningen likformig och angenäm.
Om vi nu jemföra de olika hufvudklasser af ugnar,
som man använder för uppvärmning af boningsrum, måste
vi erkänna, att de i flera hänseenden så angenäma
kakelugnarna äro de dyraste både att anskaffa och
uppelda. Detta är utan tvifvel orsaken, hvarför de ej
vunnit allmännare insteg i andra länder. Jernugnarna
äro, om också i Sverige ej synnerligt mycket
begagnade, i de flesta länder de vanligaste, ehuru de
medföra flera betydliga olägenheter. Hvad särskildt
beträffar ugnarna med långsam förbränning, äro de
i afseende å bränsleförbrukningen mera besparande
än de vanliga ugnarna och fordra mindre utrymme. De
äro derför synnerligt ändamålsenliga, då utrymmet är
inskränkt. Den dermed afsedda bränslebesparingen är
emellertid endast att påräkna, om man skulle bränna
stenkol eller kåks, emedan billigare brännmaterial,
t. ex. stenkolsaffall, brunkol o. s. v., bättre
kan brännas i vanliga jernugnar. För torf eller ved
äro ugnarna med långsam förbränning ej passande, ej
heller äro de lämpliga för kokning. I allmänhet äro
de endast då på sin rätta plats, när man hela dagen
vill underhålla elden. För butiker, arbetslokaler
o. s. v. äro de oöfverträffliga, så framt rummen ej
äro mycket små, emedan hettan eljest lätt kan bli
för stark.
Hvad beträffar regleringen af en ugns uppvärmning,
har man med vanlig inrättning af ugnen tre medel i sin
hand att förändra dragets styrka: 1) genom eldstads-
och askluckans tillslutande i olika grad; 2) genom
spjellet; 3) genom ett högt bränsleskikt och genom
att delvis betäcka det med aska. Hvad det första
medlet beträffar, äro våra ugnar vanligen endast
ofullständigt anordnade för dess användande. Det andra
medlet, spjellet, är farligt att använda för dragets
förändring, emedan de vid den hämmade förbränningen
utvecklade skadliga gaserna lätt tvingas att ingå
i rummet, der de verka menligt på helsan, ja,
dödande. Det tredje medlet är det sämsta, och vi
kunna helt och hållet lemna det å sido.
Men då äfven de andra af de omnämda medlen ingalunda
äro tillfyllestgörande, har man sökt åstadkomma
särskilda inrättningar för sjelfständig reglering
af uppvärmningen. På en af dessa inrättningar, som
är konstruerad af professor Eisenlohr i Karlsruhe,
finnes en ventil, med hvilken luftens tillträde
under rosten regleras på det sätt, att en fjäder,
bildad af två olika metallskenor, kröker sig mer eller
mindre vid uppvärmningen, men vid följande afkylning
åter utsträcker sig, hvarigenom hon vid för stark
uppvärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
