Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 384 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Centraluppvärmningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I fig. 253-255 är en sådan af Ingeniör Wiman i
Stockholm konstruerad, af tegel utförd kalorifer
tecknad i olika genomskärningar. Förbränningsalstren
genomströmma samtidigt eller efter hvarandra
kanalerna a, medan den luft, som skall uppvärmas,
ledes genom kanalerna b. Alla väggarna äro uppförda
af på högkant stälda tegel med väl bestrukna fogar
och bringas i förband genom de äfven på högkant
stälda, luftkanalerna b genomgående teglen c och
d. De sistnämda tjena äfven till att likformigt
utbreda luftströmmen i kanalerna.

Naturligtvis kunna ledningarna i kaloriferer anordnas
på flera olika sätt; att här närmare redogöra derför
skulle dock föra oss för långt. De anmärkningar, man
gör mot luftvärmningsapparaterna, nämligen att de äro
svårskötta, att uppvärmningen i följd deraf ofta blir
för stark, att de göra luften osund och följaktligen
ej äro ändamålsenliga i boningsrum och öfver hufvud
i sådana rum, der menniskor dagligen uppehålla
sig, sakna väl ej helt och hållet grund. Äfven det
praktiska utförandet är ofta förenadt med svårigheter,
då det knappast låter sig göra att leda den upphettade
luften i långa horisontala kanaler, hvarjemte kanalernas
nödvändigtvis stora tvärskärning försvårar deras anbringande
i bygnader med flera våningar och måttligt tjocka väggar.
Det är derför lätt förklarligt, att luftvärmningen förlorat
allt flera vänner, ju mera andra uppvärmningsmetoder
blifvit utbildade.

Fig. 253-255. Wimans tegelkalorifer.

Hvad den anmärkningen beträffar, att genom detta
uppvärmningssätt luften blir allt för mycket uttorkad,
gäller hon egentligen blott den ofta uppkommande allt
för höga och derför oangenäma temperaturstegringen,
äfvensom försämringen af den luft, som stryker förbi
starkt upphettade metallytor. En skenbar uttorkning
af luften inträffar alltid, så snart temperaturen i
rummet genom någon värmeapparat höjes öfver den yttre
luftens, utan att på samma gång vattenånga utvecklas
i rummet. Detta beror derpå, att luften vid högre
temperatur förmår upptaga en större mängd vattenånga
än vid lägre och derför med samma vattenhalt synes
torrare i förra fallet än i det senare.

Som verkliga fördelar hos luftvärmningsapparaterna
kunna deremot anföras ej blott den stora enkelheten
i anläggningen och deraf följande billighet i
kostnader, utan äfven den derigenom möjliggjorda
hastiga och starka uppvärmningen af stora höga rum,
der anläggningen af tilloppskanaler och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>