Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linneblekningen - Ängsblekningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNGSBLEKNINGEN.
473
Den mängd ämnen, som aflägsnas genom blekningen, är
vida större, då linne, än då bomull blekes. Medan
bomullstyg dervid endast förlora 5 procent, bli
linneväfnader l/3 lättare. Ensamt pektinsyran utgör
efter Kolbs undersökningar 15 till 36 procent af
linnets vigt allt efter linets beskaffenhet. Ville man
genom några få, men starkare alkaliska bad bortskaffa
samtliga oreningarna, skulle tygets fasthet deraf i
hög grad lida; man är derför nödsakad att vida oftare
upprepa bykningarna, tvättningarna och blekningarna,
än då man bleker bomull, hvarigenom linneblekningen
blir ett särdeles-tidsödande arbete. Då man arbetar
skyndsamt, kan man bleka bomullstyg på två dagar
och derefter lemna det i handeln fullkomligt hvitt
och glänsande;» i de flesta linneblekerier deremot
erfordras dertill 20 till 60 dagar. Endast i sällsynta
fall vågar man arbeta så hastigt och med så starka
alkaliska vätskor, att blekningen kan fullbordas på
6 dagar.
Ängsblekningen är ännu ganska bruklig. Något
hvar torde väl ha sett de på sluttande ängar
utspända linneväfvarna, som, flera gånger om dagen
öfverstrilade med vatten, antaga en allt ljusare
skiftning, tills den ursprungliga, gråaktigt bruna
färgen öfvergått till nära hvit och slutligen
genom upprepad tvättning med såpa blir det helt
och hållet. När det råa linet, sådant det kommer
ur väfstolen, skall blekas, uppblötes det först. På
upp-blötningen följer den förberedande byk n inge n
i svag lut af träaska eller potaska, två åtgärder,
som taga en vacker tid i anspråk och efter hvilka
lärftet har ett ännu mörkare utseende än förut. Då
yrket bedrifves fa-briksmässigt, föres väfven derefter
till valken, hvars stampar från fibrerna aflägsna de
på mekanisk väg lösta främmande ämnena, hvarefter man
öfvergår till sköljning eller omsorgsfull tvättning i
rinnande vatten, hvilken, då yrket bedrifves i hemmet,
sker genast efter den förberedande bykningen; den enda
ytterligare åtgärd, som i detta fall vidtages, är på
sin höjd, att man grundligt klappar lärftet. Vanligen
skrider man derefter till den egentliga bykningen,
så vida man ej anser det nödvändigt att ännu en
gång företaga en förberedande bykning. Först sedan
detta skett, utspännes väfven på öppna fältet. Det
ängsblekta tyget lägges nu på den s. k. såphyfveln,
d. v. s. refflade, till hvarandra passande bräder,
ofta beslagna med zink-Mellan dessa valkas nu
väfstyckena fram och åter med grön kalisåpa, tills de
sista gråa fläckarna blifvit hvita, För att nå högsta
fulländning måste lärftet derefter ännu en gång bykas,
behandlas i ett syrebad, å nyo bykas i såplösning
samt derpå sköljas i flodvatten och utspännas till
ängsblekning. Endast på detta lika omständliga som
tidsödande sätt blir lärftet sådant,, handeln fordrar
af en vara; man kallar det derför helblekning.
Ängsblekning förenas ofta med klorblekning;
detta blekningssätt, som är allmänt brukligt i
Irland, kallas blandad blekning eller irländsk
blekning. Irland är ett af de förnämsta länderna för
linodling och linväfnader,, och detta företrädesvis
i linnefabriksstaden Belfast och dess omgifningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
