Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckning - Tygtryckets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan endast af färdiga väfnader och att minst två; men
oftast flera färger dervid anbringas på tyget. Dessa
förena sig med tråden alldeles på samma sätt som vid
färgning, alltså ej som vid pappers- och tapettryck,
då färgerna blott påläggas; åtminstone höra sådana
fall till undantagen.
Tygtryckets historia är vida äldre än de första
sparsamma underrättelser derom, som från spridda håll
möta oss. Man antager vanligen, att inder och kineser
varit de första, som målat och tryckt väfnader,
och man åberopar härvid ett ställe hos Herodotos,
enligt hvilket folket i Kaukasus skulle ha utsirat
sina kläder med bilder af djur och andra föremål och
som färgämne dervid begagnat sig af bladens saft,
hvarmed de frambragt fullkomligt varaktiga färger. På
Alexanders tåg till Indien sågo grekerna for första
gången mångfärgade tyg, och Strabon har mycket
att förtälja om deras färgprakt. Plinius berättar,
att egypterna voro mycket skickliga i konsten att
ställvis färga tyg. De togo hvita tyg, säger han,
som de ej behandlade med färger, utan med ämnen, som
hade den egenskapen att förena sig med färger. Genom
dessa ämnen förlorade tyget ej sin hvita färg; men
de olika färgerna framträdde deremot, så snart tyget
neddoppades i en kittel med kokande färgämne. »Detta
är i sanning någonting högst märkvärdigt», utropar den
romerske naturforskaren, »ty ehuru blott ett färgämne
finnes i kittelu, visar dock väfnaden flera färger,
hvilka äro så säkert fästa derpå, att de ej gå bort
genom tvättning.»
Redan i den grå forntiden var således ungefär samma
färgningsmetod bruklig som -i våra dagar. Såsom
i inledningen berättades från de malajiska öarna,
påströkos betorna med pensel, medan andra partier
med vax gjordes oåtkomliga för färgen. I societé
industrielles museum i Paris finnes en stor samling i
Indien färgade tyg, äfvensom de redskap, som användts
vid deras färgning. Äfven i det gamla Mejico synes
på. Cortez’ tid tygtryck varit kändt, ty denne sände
derifrån kejsar Karl V ej blott enfärgade bomullstyg,
utan äfven sådana med mångfärgade mönster. I orienten
synas fasonerade tyg tidigt varit i bruk.
Man har på den senaste tiden egnat denna fråga en
synnerlig uppmärksamhet, emedan hennes lösning
är egnad att sprida ljus öfver vissa områden af
de grafiska konsterna i allmänhet och särskildt
boktryckar- och träsnidar-konsterna. De äldsta
kända prof af tygtryck, som ännu finnas i behåll,
förskrifva sig enligt några forskares åsigt
från slutet af 12:e århundradet och skola vara
förfärdigade af en saracensk fabrikant på Sicilien,
sidenväfveriets då varande hufvudort. A andra sidan
anser konsthistorikern Fiorillo, att drottning
Giselas casula, hvilken enligt en derpå befintlig
inskrift skulle vara förfärdigad 1031, är det äldsta
fasontrycket. Det är dock i alla dessa fall svårt
att bevisa, att de omtalade figurerna ej äro målade.
Före 12:e århundradet, så mycket torde med visshet
kunna antagas, var konsten att medelst färgtryck med
skurna formar utsira släta siden- och linne-väfnader
ej ens i orienten i någoi* större skala öfvad. Men
från denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
