Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tygtryckets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Normandie och i synnerhet Rouen ha äfven att uppvisa
betydande anläggningar i denna väg.
Till England kom kattuntrycket 1690 genom en fransk
hugenott, som anlade det första tygtryckeriet i
Richmond vid Thames’ strand; ett annat, större,
uppstod kort derefter vid Bromley Hall i Essex. Då
1*700 en parlamentsakt, på siden- och linneväfvarnas
ifriga framställningar, förbjöd införsel af indiska
tyg, ökades tryckeriernas antal, i synnerhet i
trakten kring London. Detta förbud uppnådde dock så
foga sitt mål, att regeringen för att ytterligare
skydda sidenväfvarna helt och hållet förbjöd bruket
af färgade bomullstyg. Tio år förgingo, innan det åter
blef tillåtet att trycka tyg med linnevarp och bomulls
väft. 1774 upphäfdes visserligen parlamentsakten,
men hela kattuntrycket belades deremot med en
orimlig skatt, hvilken det måste draga ända till
1831, då det blef fullkomligt fritt. Icke desto
mindre utvecklade det sig i England med en ovanlig
kraft. Mot slutet af 18:e århundradet flyttade det
från trakten kring hufvudstaden for att slå sig
ned i stenkolens närhet. Liksom med så många andra
industrigrenar i England är fallet, uppstod äfven
inom tygtrycket denna egendomliga centralisation,
som samlar de flesta fabriker af en viss slöjdgren
inom en särskild trakt. Omkring Clay-tons 1764 i
Lancashire anlagda kattuntrycket uppstodo småningom
otaliga andra, och det var hufvudsakligen dessa, som
bestämde bomullens ofantliga betydelse för detta land.
Den mekanikens otroliga utveckling, som gjorde
det möjligt att använda arbets- och tidsbesparande
maskiner i stället för handarbetet, bidrog i högsta
grad till tygtryckets uppblomstring. Ännu under de
sista tjugufem åren af förra seklet trycktes blott
för hand, först med träformar, i hvilka mönstret var
skuret, och sedermera med modeller, der mönstret eller
åtminstone de finare delarna deraf voro anbragta med
bleck och trådar af messing. Ett, väldigt framsteg
trodde man sig ha gjort, då Schiile i dessas ställe
använde graverade kopparplåtar och verkstälde
aftrycket med press. Dessa pressar efterträddes
slutligen af de tryckmaskiner, som, på många olika
sätt inrättade, bygdes af Fuchs i Wien (1821)
samt ännu fullkomligare af Palmer i England (1823),
Perrot i Rouen (1833), Leitenberger i Reichstadt i
Böh-men (leitenbergine 1836) och Miller i Manchester
(1839). Alla dessa tryckmaskiner voro likväl inrättade
för tafletryck, som använder upphöjda mönster; idealet
låg dock i den motsatta riktningen och uppnåddes
genom valsar med graverade mönster. Redan 1770 hade
två engelsmän, Charles Taylor och Thomas "Walkeri
Manchester, erhållit patent på en valstrycksinaskin,
och femton år derefter uppfann skotten Bell en annan,
som uppsattes i Morsey vid Presten i Lancashire. Huru
vida dessa voro af samma slag som den af elsassaren
Oberkampf 1780 bygda valstrycksmaskinen, kunna vi ej
undersöka och derför ej heller afgöra, hvilkendera
nationen äran af uppfinningen rätteligen tillkommer.
Den stora förtjensten att ha infört valstrycksmaskinen
på kontinenten och främjat dess allmänna användning
tillhör i alla händelser Oberkampf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
