Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valstryck med maskin - Tryckfärgerna - Tryckningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstgrenarna, hvarför vi äfven beträffande många
punkter hänvisa våra läsare till de motsvarande
afdelningarna i första bandet af detta verk. På
haut-reliefmaskinen äro valsarna antingen af trä
eller öfverklädda med lättsmält metall; deras arbete
kallas slättryck.
Vi ha ännu några ord att tillägga om förfärdigandet
af upphöjda modeller för applikationstryck. Många
figurer eller delar af mönstret utarbetas först med
trästickeln (formstickeln) ur kärnveden af vissa
hårda träslag, medan finare partier af teckningen
eller sådana, hvilka måste skarpt aftrycka sig, såsom
punkter, fina linier, små stjernor o. d., inslås med
stift af rund eller fasetterad metalltråd eller göras
af insatta bleck och på ytan jemnt afslipäs. Utom
det vanliga sättet att genom klichéer mångfaldiga
mönstren finnes slutligen äfven en metod att med
tillhjelp af glödande stålstift inbränna vissa
mönster i trä. Dessa fördjupade mönster förvandlas
genom afgjutning i stereotypmetall till upphöjda,
hvilkas yta blott fordrar nödig slipning för att
bli användbar för tryck. Inbränningen sker sålunda,
att träformen, på hvilken mönstret förut är tecknadt,
sättes under ett stålstift, som af en gaslåga ständigt
hålles i glödning. Det underlag, hvarpå formen hvilar,
kan genom en trampa höjas och sänkas, så att de
afsöndrade delarna af teckningen genom träformens
skjutande åt sidan komma, den ena efter den andra,
under etsnålen, då deremot de sammanhängande linierna
graveras derigenom, att man skjuter formen framåt,
så att nålen utbränner mönstrets konturer. Denna
metod erbjuder stora fördelar, då insättning af
messingspartier derigenom blir obehöflig, arbetet
hastigt kan utföras och man af samma form kan taga
huru många klichéer som helst. En förening af valsar
med upphöjd och fördjupad gravyr eger rum i de så
kallade mule- eller unionsmaskinerna, hvilka dock nu
mera föga användas.
Tryckfärgerna och deras betor skilja sig från de
inom färgeriet använda hufvudsakligen derigenom,
att de måste vara till en viss grad tjocka och
klibbiga för att säkert fästa sig på formar och
valsar och ej flyta ut, utan gifva fullkomligt
skarpa konturer. Detta åstadkommes genom tillsats
af för-tjockningsmedel. Dessa måste dock ej
blott uppfylla det nämda ändamålet, utan äfven
vara fullt oskadliga for färgerna. Man väljer
derför helst slemmiga eller grötaktiga ämnen,
såsom mjöl, stärkelse (af potatis och hvete),
dextrin, arabiskt gummi (senegalgummi), tragant,
salep, ägghvita och albumin, hvilket senare för
detta ändamål i stora mängder afskiljes ur blodet,
mera sällan piplera, svafvelsyrad blyoxid, lim och
slutligen i några vissa fall sockerkalk, klorzink och
salpetersyrad zinkoxid. Bland dessa ämnen användas
mest gummisorterna och stärkelsen, på senare tiden
äfven glycerinet.
Tryckningen. Sedan på detta sätt färgen blifvit
riktigt beredd, följer nu sjelfva kattuntrycket
efter följande olika metoder: 1) kittelfärgstryck,
2) klotstryck, 3) reservagetryck, 4) etsningstryck,
5) fajanstryck, 6) enlevage-tryck, 7) ångfärgstryck,
8) applikationstryck och 9) anilinfärgstryck. Härtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
