Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf fylla sitt behof i detta hänseende. Framför
allt erhöll maskinväsendet en ny kraftig sporre
genom uppfinningen af ångvagnen och järnvägarnas
hastiga utbredning öfver hela Europa. För närvarande
kan ångmaskinen nästan anses som ett universalmedel
för utförande af mekaniska arbeten och är tillika
stadd i en oupphörlig fulländning, så att man på det
senaste årtiondet kan anteckna större framsteg än
förut under århundraden.
Historik. Vissa enkla maskiner, som ligga till grund
för alla maskinkonstruktioner, voro redan bekanta
i den aflägsnaste forntiden, ja, naturen hänvisade
nästan sjelf derpå, vi mena häfstången och kilen. Med
de ökade behofven, som fordrade ökadt arbete,
vaknade snart hos menniskan sträfvandet att skaffa
sig hjelpmedel, tjenliga att underlätta hennes arbete
och förbättra hennes ställning. Hon leddes härigenom
till uppfinning af verktyg och maskiner, som blefvo
desto talrikare och kraftigare, ju mångsidigare hennes
behof gestaltade sig.
I långa tider hjelpte man sig med de så kallade
enkla maskinerna, häfstången och valsen, kilen och
det lutande planet, och man förstod att vid vissa
tillfällen, om än med tillhjelp af oerhörda massor
arbetare, medelst dessa maskiner åstadkomma arbeten,
som ännu i dag väcka teknikerns häpnad.
Det fans äfven vissa sammansatta maskiner, som
redan mycket tidigt voro kända. Till de äldsta hör
sannolikt qvarnen. Allra först sattes sådana i
rörelse medelst menniskohänder, något senare användes
enkla drifverk, dragna af oxar, hästar eller åsnor,
och först i en jemförelsevis nyare tid började vatten-
och vindhjul begagnas. De första vattenqvarnarna
kommo, som vi sett, i bruk under den romerska
republikens sista tid. Urgamla äro maskiner för
spinning och väfnad; de voro redan tidigt oumbärliga
husgeråd. Uppfinningen af brandsprutan förlägges
äfven långt tillbaka; man påstår, att hon gjorts
omkring hundra år före vår tidräkning.
Till de äldsta sjelfverkande maskinerna höra
hjuluren. Man tror sig ha funnit spår af deras
tillvaro redan i elfte århundradet, fastän säkra
uppgifter härom ännu saknas. En likaledes ganska
gammal maskin är skrufpressen, hvilken först användes
för vinpressning, men sedermera fick en ännu vigtigare
användning inom boktryckerierna. För öfrigt funnos
redan i 15:e århundradet ganska invecklade maskiner
äfven för mera speciela arbeten. Sålunda omtalas från
denna tid så kallade borrqvarnar, af vattenkraft
drifna maskiner för borrning af trärör. Felix
Fabri, som skref i slutet af 15:e århundradet,
omtalar i sin Historia suevorum en borrqvarn i Ulm,
och bland Leonardo da Vincis efterlemnade skisser
befinner sig äfven ritningen på en sannolikt af
honom sjelf uppfunnen borrmaskin, hvaraf vi här
i fig. 2 återgifva en facsimileskiss. Teckningen
öfverensstämmer fullkomligt med den af Fabri lemnade
beskrifningen på borrqvarnen i Ulm och visar, att hans
konstruktion var för sin tid ganska fullkomlig. Vi se,
huru borraxeln a med borren b är lagrad i en stark
träställning c, medan borren stödes af styrdockan
d. Trästocken e, som skall borras, är medelst fyra
skrufvar i hvardera ändan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
