Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
MASKINBYGNADSKONSTEN OCH HENNES HJELPMEDEL.
slaggöfverdraget ut ur svetsningsfogen, så att de
rena metallytorna komma i beröring med hvarandra. Ett
intressant exempel på svetsningsarbete lemna hjulen
till lokomotiv och andra jernvägsvagnar, så vidt
de äro försedda med ekrar. För större säkerhets
skull göras de helt och hållet af smidesjern. Först
smidas ekrarna hvar för sig och förses med ett
tvärstycke, så att det hela ungefär har formen af en
hammare. Dessa delar hopsvetsas nu till ett hjul,
hvarvid de förenade tvärstyckena bilda hjulringen
och de sammanstötande nedre kilformade ändarna
lemna ämne till nafvet. För svetsningen af nafvet
begagnar man en metod, hvarigenom arbetet nästan
gör sig sjelft. Man spänner in hjulet i en fast ring
och upphettar midten. Genom upphettningen förlängas
ekrarna och utöfva samtliga en tryckning mot midten,
hvarigenom nafvet fullständigt hopsvetsas. Sedan
hjulet blifvit så till vida färdigt, belägger man
båda ändarna af nafvet med starka jernplattor och
omgifver ringen med ett starkt hjulband (t yr e). De
valsverk, som tillverka jernvägsskenor, lemna äfven
skenor till hjulband.
Smidning kan ske för hand eller med maskiner
(ånghammare, hydrauliska pressar, valsverk). Vid
vanlig Smidning för hand användas stä-det som
underlag, hammare, tänger, mejslar, vidare sän-ken
och andra underordnade verktyg.
I fig. 13 är ett vanligt
.n- IP -d 1 n L o,
städ afbildadt; banen förlän-
Tia:. 16. En 10-centners ånghammare.
. . 0
ger sig här vid bada ändarna
till hornartade utsprång, af hvilka det ena har konisk
form och tjenar till Smidning af böjda delar, medan
det andra är försedt med skarpa kanter och användes
till att böja styckena i skarpa vinklar.
Hvad beträffar de hammare, som användas, skiljer
man mellan den vanliga handhammaren af ända till
4-5 skålpunds vigt, släggan, vägande 7-24 skålpund,
och sätthammaren. Den sist nämda verkar ej omedelbart
genom slag, utan sättes, liksom skrotmejseln, hvarmed
jernbitar afhuggas^ på det ställe af den glödande
metallen, som skall bearbetas, hvarefter man med
släggan riktar slag mot dess hufvud; huru man på detta
sätt kan få skarpa afsatser på ett stycke jern, visas
af fig. 14. Vid begagnandet af den tunga släggan, som
föres med båda armarna, behöfves jemte smeden ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
