Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldvapnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDVAPNEN.
45
Gammal schweizisk bergskanon.
skränkte den berömde artillerigeneralen La Valliere
de olika kalibrarna till 24-, 16-, 12-, 8- och
4-pundingar, ännu alltid ett mer än tillräckligt
antal, hvarutur andra artillerister redan då ville
utesluta 16- och 8-pundingen. Pjeserna voro ännu
allt jemt mycket långa, 22 till 26 kaliber, och
mycket tunga, laddningarna deremot redan väsentligt
minskade, något *mer än en tredjedel af kulans vigt,
Det österrikiska artilleriet faststälde 1753 efter
sin fälttyg-mästare furst Liechtensteins försök
fält- och belägringsartilleriets kaliber. Till
det förra räknade man de 12-, 6- och 3-pundiga
kanonerna och de 7-pundiga haubitserna, till det
senare de 24-, 18- och 12-pundiga kanonerna samt ett
antal mörsare. Fältkanonerna voro endast 16 kaliber
långa och mycket lätta, en egendomlighet, som det
österrikiska artilleriet ända in i vara dagar bevarat.
Under sjuåriga kriget hade fransmännen gjort
den erfarenheten, att deras kanoner ännu allt
jemt voro för tunga. Artillerigeneralen Jean de
Gribeau-val införde nu i franska artilleriet en mängd
förbättringar af så genomgripande art, att han intager
ett af de främsta rummen i dess historia. Gri-beauvals
system, som utträngde La Vallieres, hans förnämste
motståndares, har i vissa delar bibehållit sig ända
till den senaste tiden, och ett stort antal kanoner
af hans konstruktion har förvandlats till refflade.
Samma tid, slutet af det 18:e och början af det
19:e århundradet, tillhör äfven det på praktiska
och vetenskapliga grunder stödda bestämmandet af
laddningen och kanonloppets längd. Redan preussarna
och österrikarna hade i medlet af 18:e århundradet
gjort sina kanoner kortare. Gri-beauval föreslog nu
som passande längd för kanonloppet 18 kaliber. Denna
längd bibehöll sig jemte en laddning af en tredjedels
kulvigt ända till tretiotalet af vårt århundrade. Den
förbättrade kruttillverkningen gaf ett regelbundnare
afbrinnande och ett tätare krut. Man nedsatte derför
laddningarna från en tredjedel till en fjerdedel af
kastkroppens vigt och kunde derigenom ytterligare
något minska fältkanonens längd och på samma gång
följaktligen äfven göra honom lättare.
De kalibrar, hvarmed Napoleons bataljer
utkämpades och denna tids belägringar utfördes,
voro till största delen ännu de af Gribeauval
faststälda (fig. 43). Marskalk Marmont, Napoleons
artillerichef, uteslöt 1803 3- och 8-pundingarna, och
fältartilleriet organiserades af 6- och 12-pundiga
kanoner samt 7-pundiga korta Kaubitser. För
öfrigt gjorde ej Napoleon någon synnerlig affär af
haubitserna. Betjeningen af denna artilleripjes,
hvilken, som
Fig. 40. Mörsare från 16:e århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
