Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldvapnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELD VAPNEN.
47
Fig. 43. Kanon och hanbits efter Gribeauvals
system.
ledes blott skära upp metallhylsan på den
afsedda tidsiffran för att tem-pera brandröret för
olika afstånd.
Redan Napoleon I insåg betydelsen af granatelden;
trä (skepp), sade han, måste bekämpas med
granater. Öfverstarna Villantroy ochPaix-hans, som
tjenade under honom, äro bombkanonernas skapare. Den
förre konstruerade i synnerhet mörsare, den senare
egentliga bombkanoner. Äldre försök att ur kanoner
skjuta hålkulor hade merendels misslyckats, emedan
man tog laddningarna för stora och hålkulorna derför
redan sprungo sönder i kanonen, som dessutom var för
lång för detta ändamål. De nyare bombkanonerna, af
det slag som 1819 infördes, voro deremot kortare, och
loppet trängde baktill ihop sig till en s. k. kammare,
en inrättning, som äfven mörsarna och haubitserna
ega och hvarigenom det blir möjligt att använda
de för flera ändamål nödvändiga mindre och olika
laddningarna. Denna möjlighet att begagna olika
laddningar tillät en omvexling i projektilernas
banor och gaf på samma gång ett verksamt medel i
hand att bekämpa de på förslag af markis Montalembert
(1715-1801) och efter honom af preussiske generalen
von Aster för fästningsartilleriets skydd bygda
betäckta verken. Bombkanonerna förblefvo i bruk ända
till vår tid. De refflade kanonerna uppfylla dock
äfven det nu nämda ändamålet bättre, och bombkanonerna
måste träda tillbaka.
En särdeles vigtig projektil, som sedermera äfven
Öfvergått till fältartilleriet, erhöll artilleriet i
granatkarteschen, äfven kallad karteschgranat eller
efter sin 1825 aflidne uppfinnare, engelske generalen
Shrapnel, helt enkelt shrapnel.
Eldvapnens historia har visserligen att om-förmäla
äldre exempel på användningen af dylika projektiler
men först sedan kriget i Spanien (1808-1813) blefvo de
mera kända, och sedan Bormann uppfunnit sitt tidrör,
införde . man dem äfven i alla fältartillerier. De
gjorde det möjligt för artilleriet att bibehålla sin
öfvervigt i eldstriden på en tid, då denna öfvervigt
genom införande af de refflade handgevären hotade att
öfvergå till infanteriet. Det var också först genom
de refflade kanonerna, som det gamla förhållandet
kunde fällt återställas.
Fig. 44. Bormanns brandrör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
