Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De större staternas artilleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SÄRSKILDA STATERNAS ARTILLERI.
63
med stålansats, som bildar loppets botten, och den
med tvä öppningar försedda kolfhalsen, genom hvars
främre öppning en grof spärrcylinder af gjutstål kan
inskjutas. Kanonen är nämligen i laddningsrummet
genomborrad på tvären för att emottaga denna
vid en kort kedja fästa cylinder. Den medelst
gång-jern med kanonen förenade bronskapseln tjenar
egentligen endast till genomgång för kolfven, hvars
hals genom en öppning i kapseln kan skjutas fram
och tillbaka. Kolfhalsen slutar med en skruf, i ena
ändan försedd med ett handtag, genom hvars omvridning
kolfven lägger sig fast an mot spärrcylindern.
Den lätta fältkalibern representeras af en
8-ctm.-kanon af gjutstål med kilmekanism, hvars
konstruktion fig. 64 och 65 åskådliggöra. Kanonen
har 12 refflor, som på 12,62 fot beskrifva ett
helt hvarf. Kilmekanismen består i allmänhet af
två kilar, som med sina skefva ytor ligga an mot
hvarandra och tillsammans bilda en prismatisk spärr,
hvilken alldeles som kolfmeka-nismens spärrcylinder
inskjutes från sidan och bildar den i hela sin
längd genomborrade kanonens botten. Den bakre kilen
är försedd med en skruf, hvars spindel går genom
ett motsvarande lager i den främre kilen och i
ändan har ett handtag med klockformig skifva. Genom
kringvridning af detta handtag glider den bakre kilen
på framkilens skefva yta, spärren blir derigenom
smalare och låter nu draga ut sig så långt ur
kanonen, att en genom båda kilarna gående öppning,
af samma vidd som loppet, kommer alldeles midt för
detta. Laddningen kan nu införas bakifrån, spärren
skjutes åter in, handtaget vrides åt motsatt håll,
och mekanismen är åter läst.
Bakladdningskanonerna voro i början behäftade med
den olägenheten, att krutgasen utträngde baktill,
hvilket, utom andra menliga följder, äfven hade den,
att slutmekanismen af krutsmutsen blef obrukbar. Denna
olägenhet har man sökt afhjelpa genom en mängd
olika inrättningar, bland andra genom koppar-
eller stålringar, som i följd af gastrycket utvidga
sig och fast tillsluta stötbottnens fogar. Denna
inrättning kallas tätning. På kanoner med kilmekanism
utgöres tätningen af en kopparring, på många dock
äfven af en stålring, efter sin uppfinnare kallad
broadwellring. Tätningen på kanoner med kolfmekanism
utgöres deremot af den s. k. presspanboden, en skifva
af starkt hamp- och skinnpapp, liknande en tallrik
med uppåt kupig botten och uppvikta kanter samt
någon gång fastsatt vid kardusens bakre del. Vid
skottets lossande vidgar sig denna presspanboden
och upphäfver fullkomligt spelrummet vid kolfvens
hufvud. Fältkanoner af nu beskrifna slag har
artilleriet inom hela tyska riket, och den så länge
eftersträfvade enheten i kaliber är dermed uppnådd. De
nyskapelser, hvarmed artillerikommissionen i Berlin
syselsätter sig, hållas ännu hemliga. Liksom inom
alla europeiska artillerier, gå de ut på användning
af starkare laddningar och flackare kulbanor.
Frankrike är äfven syselsatt med att ombilda sitt
artilleri, och kommissioner äro för detta ändamål
nedsatta i Bourges, Tarbes och Calais. Man skall
sannolikt besluta sig för bakladdning och som tung
fältkanon antaga Reifyes redan under kriget i stor
mängd tillverkade c an ön de sept med «n kaliber af
8,5 ctm. och en projektil af 16,5 skålpunds vigt. Den
lätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
