Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raketerna - Det svenska artilleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SVENSKA ARTILLERIET.
71
gynnelsehastighet, men kortare skottvidd (2 700 till
3 400 fot), uppnå de engelska betydande afstånd utan
att dock i detta hänseende kunna mäta sig med de
refflade kanonerna.
Stängernas obeqvämhet bragte många på den tanken
att genom rotation gifva raketaxeln hans nödiga
stadga. Det lyckligaste af de i denna väg gjorda
förslagen är amerikanen Hales, ehuru ej heller det
ännu vunnit praktisk tillämpning. Hans raket har i sin
ena ända en kort kägla af gjutjern. De spiral-formigt
vridna genomborrningarna i denna kägla tjena till
utströmningsöpp-ningar för gaserna och ha till
ändamål att genom deras återverkan försätta raketen
i roterande rörelse. Men för att denna rotation skall
bli tillräckligt stark att gifva axeln stadga, fordras
en sats, som nästan lika hastigt som laddningen i en
kanon öfvergår i gasform. För att motstå en gasmängd
af så våldsam spänning måste dock hylsan ha nästan
samma tjocklek i godset som en kanon, med ett ord, den
förnämsta fördelen af ett raketartilleri, lätthet och
användbarhet i hvarje terräng och öfver allt, till och
med på små flodbåtar, skulle genom en sådan inrättning
gå förlorad. De haleska rotationsraketerna visade vid
de försök, som med dem anstäldes i S:t Petersburg,
större oregelbundenhet i banor än stångraketerna,
ett bevis, att svängningshastigheten ännu ej var
tillräckligt stor för att gifva stadga åt axeln,
oaktadt hylsan redan var betydligt gröfre än den
vanliga inrättningen af detta slag. Raketsatsen,
hvilken länge hemlighölls, har samma beståndsdelar
som krutet, endast med den skilnaden, att han på samma
mängd salpeter innehåller något mera svafvel och kol.
Det svenska artilleriet har sedan sina äldsta
dagar vanligen stått på höjdpunkten af sin tids
utveckling, ej sällan gått i spetsen för den samma;
en kort redogörelse för dess historia och närvarande
beskaffenhet torde derför här vara på sin plats.
Från Sturarnas, Gustaf I:s och hans söners
tidehvarf har visserligen historien bevarat en del
underrättelser om det artilleri, som då användes;
men då detta hufvudsakligen synes ha varit af samma
slag som de öfriga europeiska ländernas vid samma tid,
kan en beskrifning deraf här förbigås.
Gustaf II Adolf skapade i artilleri så väl som
i öfriga grenar af krigsvetenskapen någonting
nytt och sjelfständigt, hvarför ock hans namn bör
nämnas först bland dem, som befordrat det svenska
artilleriets utbildning. Genom honom infördes
gjutjernskanoner i stället för de dyra och föga
uthålliga metall-pjeserna, Vidare blefvo kanonerna,
som dittills varit betydligt längre, än behofvet
kräfde, förkortade. Detta verkstäldes 1624 på förslag
af öfverste^ von Siegroth och efter täflingsförsök
mellan långa och korta kanoner, anstälda i följd af
vad mellan konungen och Siegroth. Den senare vann,
och följden häraf blef Gustaf Adolfs beslut att
genom minskande af pjesernas längd och vigt bilda
ett rörligare fältartilleri än det dittills brukliga.
En uppfinning, som gick i samma riktning, ehuru
otvifvelaktigt för långt, var de mycket omtalade
läderkanonerna. De första af dessa pjeser till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
