Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakladdningsgeväret - Jagtgevär och revolvrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELDVAPNEN.
97
skjutes a, som i sin tur trycker patronen in i
loppet. Geväret är nu eldfär-digt. Den aftryckta hanen
h slår emot a och drifver det med två trubbiga spetsar
försedda tändstiftet in i patronens kant, hvarvid
tandning eger rum och skottet brinner af. Handterandet
af detta gevär är onekligen enkelt, ty af räknar man
magasinets fyllning, som ej vållar några svårigheter,
fordrar Henrys gevär tre handgrepp för hvarje skott:
bygelns fram- och tillbakaskjutande samt hanens
aftryckande. En mycket sinnrik förbättring af detta
gevär är det i Schweiz införda repetitionsgeväret
efter Vet-terli. Denne genialiske tekniker har
borttagit hanen och i stället anbragt ett starkt
slagstift med spiralfjäder. Gevärets öppnande och
slutande ske genom tillbaka- och framskjutning af en
slutcylinder, i hvilken slagstiftet ledes. Mekanismen
for patronernas upplyftande och nedläggande framför
bottenstyckets öppning sättes på samma gång i rörelse.
Vilja vi slutligen kasta en Jemförande blick på
eldhastigheten hos mynningsladdarna, bakladdarna
med enhetspatron och repetitionsgevären, visar sig
enligt de officiela profskjutningsresultaten ett
skottantal i minuten af 1,5, 4,5 och 10 eller ett
förhållande i eldhastighet af l : 3 : 6. Magasinets
fyllande är då taget med i räkningen. Bakladdaren
med tändhatt, sålunda utan enhetspatron, är en
öfvervunnen ståndpunkt. Dylika konstruktioner
borde endast komma i fråga vid användningen af de
patroner för mynningsladdning, som ännu kunna finnas
i förråden. Man har efter 1866 års hikidelser. upp
gifvit dem.
Jagtgevär och. revolvrar. Uppfinningarnas bok
har i sitt tredje band egnat en afhandling åt
Jagten. Vi tillägga derför här några notiser om
jagt-geväret och särskildt om hagelskottet, då
gevärets konstruktionsprinciper äro helt och hållet de
samma som krigsgevärets. Hagelskottet och dess verkan
bero väsentligt af alldeles samma grundvilkor som
skottet med fullkulor. Krutladdningen måste stå i ett
bestämdt förhållande till projektilens vigt eller med
andra ord: med svag krutladdning skall en och samma
hagelvigt visa mindre genombrytningskraft än med stark
laddning och på lika stort afstånd. Häraf följer, att
det är fullkomligt oriktigt att för träffsäkerhetens
höjande allt för mycket öka hagelmängden. Villebrådet
blir visserligen i detta fall träffadt, förutsatt
att det kommer tillräckligt nära, men fälles ej,
d. v. s. haglen tränga ej igenom. Jägaren klagar nu
öfver fel på sin bössa, och många bössmeder förstå
ej att afhjelpa detta fel, emedan de merendels söka
det i en särskild form af loppet, för hvars orsak
de dock ej förmå göra sig klart reda. Loppets form
måste dock på jagtgeväret så väl som på musköten
och kanonen vara en cylinder. Alla utvidgningar af
loppet bakåt, när de ej, såsom på lefaucheuxgevären,
äro nödvändiga för patronens inskjutande eller for
kulans indrifvande i refflorna, kunna endast skada,
i det den hopträngning mot mynningen, som i detta fall
eger rum, alltid ökar haglens friktion mot loppets
väggar. Den kraft, haglen af krutladdningen få sig
meddelad, deras anslagskraft, blir följaktligen
försvagad. På samma sätt skall ett gevär, som
Uppfinningarnas bok. VI.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
