Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagtgevär och revolvrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELDVAPNEN.
99
och en allt för stark spridning. Förladdningen ofvanpå
haglen skall endast sammanhålla dem och dessutom
förekomma, att vid det laddade gevärets hand-terande
hagelkornen falla ut ur loppet. Ingendera får onödigt
hårdt nedstötas, emedan man eljest dels krossar krutet
och inverkar menligt på dess regelbundna förbrinnande,
dels klämmer in haglen uti hvarandra, tillplattar
dem och sålunda skadar deras regelbundna spridning.
Af de olika hagelsorterna använder man naturligtvis
för de större djuren de gröfre och för de mindre
de finare sorterna. Haglens storlek aftager med
stigande nummer, och anan skjuter t. ex. stora
roffåglar, vildgäss och räf med n:r O till n:r 3,
harar med n:r 4 eller n:r 5, änder med n:r 7 och
8. De bästa rapphönshaglen äro n:r 8 och n:r 9,
för snäppor äro n:r 9 och 10, för beckasiner n:r
10-12 att förorda. Hagelnumren öfver n:r 13 kallas
äfven dunst. Af de gröfsta sorterna gå ungefär 6,
af de finaste 350 till 900 och ännu flera hagel på
ett ort. Dock är denna nummerbeteckning olika efter
olika fabriker och får derför ej tagas absolut.
Ännu återstår att omnämna ett fel, som af många jägare
begås, nämligen att låta gevären en längre tid hänga
laddade. Krutet drar, som bekant, fuktighet till sig,
och laddningen blir härigenom orsak till rostbildning,
hvilken gör, att sådana gevär vid det gamla skottets
aflossande ofta springa. Undersökningen af loppet
i ett sådant gevär visar, att rosten frätt djupa
hål deruti. Här afse vi dock endast sådana fall,
då gevären i månader fått stå laddade. Framför
allt farlig blir denna sed, då knallhatten är
påsatt. Knallhattarna till jagtgevären innehålla
nämligen merendels knallqvicksilfver, och ur detta
preparat kunna under ogynsamma förhållanden anskjuta
små, för ett obeväpnadt öga osynliga kristallnålar,
som vid den minsta skakning springa sönder och
föranleda tändsatsens exploderande. Detta är orsaken
till att gevären stundom vid knallhattens påsättande
af sig sjelfva gå af, äfvensom till det oförklarliga
afbrinnandet af jagtbössor, som äro upphängda på
väggen.
Bakladdningsprincipen har på den senaste tiden äfven
banat sig väg till jagtgevären. Af de mångfaldiga,
snart sagdt otaliga system, som äfven här sett dagen,
har i .synnerhet gevärsfabrikanten -Lefaucheux’ i
Paris vunnit rättvist erkännande i de vidsträcktaste
kretsar, emedan det med en högst enkel och för
Jagtgevär tillräckligt hållfast mekanism förenar en
solid enhetspatron. Vår illustration (fig. 110, 111)
visar oss geväret öppnadt till laddning. Häfarmen
a vrides från venster till höger, tappen b ställer
sig härvid tvärs öfver och släpper dubbelhaken c,
piporna vrida sig nedåt omkring tappen #, patronerna
inskjutas vid //, och piporna höjas åter. Tanden
d trycker dervid tappen b och med honom häfarmen a
åter till venster, hvarefter en tryckning med högra
tummen skjuter häfarmen a i hans fasta läge, så att
b ingriper i c.
Inrättningen af patronerna, som i synnerhet fås från
Gevelots fabrik i Paris, åskådliggöres både till
yttre form och i genomskärning i fig. 111. Hylsan är
af tunt papp och innesluter i sin med en låg pressad
messingskapsel omgifna botten den upprätt stående
tändhatten, i hvilken vid hanens nedslå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
