Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register / 146 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

forntidens låsinrättningar i allmänhet voro mycket enkla, kan man med
säkerhet antaga, ehuru de upplysningar, man derom lyckats erhålla, blott äro
helt ytliga. Den första underrättelsen om lås ger oss det ställe i Odyssen, der
det berättas, att Penelope för att öppna ett klädskåp begagnade en krokig
metallnyckel med elfenbensskaft. Ganska sannolikt använde man mycket
tidigt alla de enklare låsinrättningar, som jemväl ännu, der de äro tillräckligt
skyddande, begagnas, i synnerhet reglar i deras olika former af skjutregel och
fallregel, hvilken senare drogs upp antingen med en rem eller med ett slags
mycket enkelt formad nyckel eller ock helt och hållet hade formen af våra
klinkor. Romarna begagnade länge till stängsel för sina husdörrar bommar,
som sattes för inifrån, såsom man i Pompeji öfver allt kan se af hålen
i väggarna; men för igenlåsande af kistor, skåp och dylikt hade man redan
då mera invecklade inrättningar. Bland dessa var det lacedemoniska låset
berömdt. Öfver hufvud kan man säga, att låsväsendet hos romarna fullkomnades,
i samma mån de republikanska sederna förföllo, och en och annan nyckel,
som blifvit bevarad till vår tid, bevisar,
att de på senare tider måste ha haft lås med
ett slags inrikte.


Fig. 140—143. Det egyptiska låset.

Å andra sidan synas låsinrättningar, som
blott genom en kedja sammanhänga med dörren,
alltså hänglås, tidigare ha användts än
sådana, som mera liknade våra dörrlås. Gamla
nycklar, som man funnit
i Egypten, utgöras af hakar, liknande dyrkar, och synas ämnade att skjuta
en regel fram och tillbaka. Men just i detta land har man sedan uråldriga tider
användt ett synnerligt sinnrikt lås, till hvars höga ålder man sluter deraf,
att man trott sig återfinna afbildningar deraf på de äldsta skulpturerna. Och
detta egyptiska lås, som helt och hållet var af trä, användes ännu i dag ej blott i Egypten och andra delar af det turkiska riket, utan, märkvärdigt nog,
äfven på Färöarna, dit det sannolikt införts af feniciska sjöfarare, ja, en
inrättning liknande det egyptiska låsets lär ännu användas i vissa delar af vårt
eget land. Detta gamla lås förverkligar på ett både enkelt och sinnrikt sätt
iden till kombinationslåset, hvars princip ligger till grund för de nyare
säkerhetslåsen. Vi vilja här taga något närmare i betraktande denna österländska uppfinning, som visserligen till sitt yttre är temligen klumpig, men det oaktadt
mycket väl motsvarar sitt ändamål.

Vi se i fig. 140 det yttre af låset; a är låsstommen, b b den nu
tillskjutna regeln. Den följande fig. 141 visar låsets inre med isatt nyckel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>