Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register / 191 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hufvudspiralens spinning - Hufvudets påsättande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarigenom molen erhåller stadga. Men ofta begagnar
man härtill en i handen förd klots, som har två
pinnar och en ögla. Emellan pinnarna kommer molen att
ligga, och genom öglan löper tråden. Detta så kallade
knappträ eller drejholt tjenar äfven till att leda
tråden så, att vindning lägger sig vid vindning; han
föres för detta ändamål af arbetaren lagom fort från
molens fasta ända till den fria, en förrättning,
som tråden vid uppvindningen nästan af sig sjelf
verkställer. Denna trådens uppspinning går så fort,
att en person på en timme kan tillverka bränsarna till
36000 nålhufvuden. För öfrigt åstadkommes spiralen
på samma sätt äfven inom andra industrigrenar,
t. ex. vid tillverkningen af hängsleresårer; det
fins äfven för denna spinning sjelfverkande maskiner,
som arbeta med flera molar på en gång.

De från molarna afdragna små spiralrören, bränsarna,
klippas nu på en liten fin stocksax, vid pass 10
eller flera i sönder, i korta stycken-, af hvilka
hvart och ett lemnar ett nålhufvud (fig. 210 och
211). Konstfärdigheten består här deruti, att hvarje
snitt afklipper hvarken mer eller mindre än två
vindningar, dessutom äfven i snabbheten; en sådan
hufvudafhuggare kan nämligen afklippa ända till
40000 i timmen. För att underlätta den följande
operationen, hufvudenas påsättning, uppmjukas
vanligen spiralämnena ännu mera genom glödgning
öfver koleld.


Fig. 210, 211. Hufvudspiralen.

Hufvudets påsättande. Den sista vigtiga operationen
bildar hufvudets förening med nålskaftet, den så
kallade slagningen. Hon
verkställes på vippan, ett slags liten fall- eller
slagpress. På ett fast bord eller en träklots
är fäst en iten stålkub, hvars öfre yta har en
liten grop för hufvudet och en skåra för upptagande
af knappnålens skaft. Denna kub utgör vippans
under-stämpel, och motstycket härtill, en alldeles
lika beskaffad stålstamp, innehåller äfvenledes
en liten halfklotformig grop, som noga passar in
på den första och tillsammans med henne bildar den
hålform, hvari knappnålshufvudet erhåller fasthet
och form. Detta andra, öfverstämpeln bildande
stycke sitter naturligtvis på den undre sidan af
apparatens upp- och nedgående rörliga del, hvilken
består af en lodrät, i ledare glidande stång, som
ungefär på midten är belastad med en blykula af 10-14
skålpunds vigt. Genom en trampa eller stigbygel med
snörinrättning har arbetaren denna rörliga del i
sitt våld; af trampan lyftes han upp och faller,
lössläpt, af sin egen tyngd. Slagen kunna falla så
mycket tätare, som hela fallhöjden vid arbetet
ej ens belöper sig till en tum. Detta är nu vippan,
som kan skötas till och med af en liten flicka, eller
en gosse. Arbetaren har ett parti tillspetsade skaft
och bränsar framför sig; han tar ett af de förra,
träder det med spetsen i bränshögen och uppfångar
derpå en af de små spiralerna, skjuter honom strax
mot hufvudändan, lägger nålen i understämpelns lilla
fördjupning, på samma gång han genom en tryckning
på trampan lyfter öfverstämpeln, och ger så i snabb
följd 4-6 slag, hvarvid han för hvar gång vänder på
nålen. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>