Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emaljering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMALJERINGEN.
277
Emaljering. Men om ädelstenarnas infattning utgör en
mycket vigtig gren af juvelerarkonsten, är hon dock
ej i sig sjelf ändamål, utan hjelper blott stenen
att uppnå sitt. Annorlunda är förhållandet med
emaljeringen, som verkar ej genom ämnets dyrbarhet,
utan endast genom den i hennes verk inneboende iden
och dess fulländade utförande.
Emaljeringen ställer de högsta anspråk på arbetarens
bildning, smak och konstfärdighet; vi skola derför
här tillåta oss att tillägga några ord om denna konst,
som utgör en gren af måleriet.
Som vi veta, är emaljen hufvudsakligen ett
ogenomskinligt glas, som insmältes på föremålets
yta och färgas med metalloxider; vi ha också redan
i det föregående sett, huru sådana glas och deras
färgmedel sammansättas. För konstnären äro dock de
kemiska insigterna ej ensamt tillräckliga. Af en god
emalj fordrar man, att han vid gjut-mngen utbreder
sig fullkomligt likformigt på metallen, ej flyter
öfver den på förhand utmärkta ytan, visar en ren,
glänsande yta af fullt likformigt mättad färg samt
bibehåller sig fast och varaktig mot de inflytelser,
för hvilka han kan vara utsatt. Äro dessa fordringar
redan hos en enfärgad emalj ej lätta att uppfylla,
blir uppgiften ännu ytterligare försvårad, då det är
fråga om att genom emaljering åstadkomma mångfärgade
teckningar och målningar. De till färgning användbara
metalloxiderna gifva nämligen glasmassan en helt
olika smältningsgrad, så att de ej på samma gång kunna
insmältas. Ty emaljpulvret, som uppdrages i blandning
med en eterisk olja, får dervid ej blifva fullkomligt
tunnflytande, utan blott så till vida uppmjukas,
att det, sedan oljan förflygtigats, som ett långsamt
upp-hettadt harts, utan att flyta, sammansmälter till
en enda sammanhängande massa, som antar en speglande
yta. Denna temperaturgrad måste konstnären väl känna
och noga iakttaga. Skall han derför förena emaljer
af olika smältningsgrader med hvarandra, måste han
först uppdraga de mest svårsmälta, derpå de mindre
svårsmälta och så fortfara, tills han
Fig. 309. Hårsrnycke af ädelstenar af Beaugrand
i Paris.
Fig. 310. Gammalegyptiskt emaljeradt armband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
