Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spindelhufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARFKONSTEN.
311
Fig. 344, 345. Skrufpatroner.
metallpatron af det vanligaste slaget, i fig. 344
sedd bakifrån och i fig. 345 i genomskärning, der
pjesen medelst klämskrufvar a a så noga som möjligt
inriktas och fasthålles i centrum.
År ett svarfstycke så långt eller tungt, att det
ej har tillräckligt stöd, då det blott är fäst vid
patronen, tages löpdockan till hjelp, och hennes
dubb lemnar nu en ytterligare stödjepunkt. Långa
och svigtande stycken behöfva dock ännu en tredje
stödjepunkt, och man leder dem för detta ändamål genom
ett noga omslutande rundt hål på en midt emellan
båda dubbarna anbragt hjelpdocka (lunette). Eller
ock-aflöser hjelpdockan löpdockan i de fall, då
svarfämnets ända äfven skall bearbetas; medan detta
nämligen fritt vrider sig i det runda hålet, kommer
svarfstålet åt ändstycket.
Många ämnen af långsträckt form inklämmas ej
i patronen, utan inspännas omedelbart mellan
spindelns och löpdockans dubbar. Ar svarf-ämnet sjelft
tillspetsadt i ändarna, utbyter man svarfstolsdubbarna
mot två trubbiga, i ena ändan något fördjupade
insatser. Men klart är, att ett sålunda mellan två
dubbar insatt arbetsstycke vid stålets angrepp genast
stannar i sin svängande rörelse och att sålunda
en fastare förbindelse mellan ar-betsstycket och
Spindelhufvudet är behöflig. En sådan inrättning,
kallad svarfklofve, kan vara formad på olika
sätt. I de båda fig. 346 och 347 har han formen af en
skifva, som är fastskrufvad vid Spindelhufvudet och
med ett stift (medtagaren) a fattar uti ett annat
stift, som är anbragt på arbetsstycket och således
tvingar detta att deltaga i rörelsen.
För träarbeten äro dessa inrättningar vanligen
tillräckliga; metallarbetaren deremot svarfvar
gerna stycken, som fordra större noggranhet,
t. ex. fina axlar, mellan två fasta dubbar. Härvid
utelemnas spindeln, och man undviker derigenom de
fel, som en om än aldrig så litet ostadig rörelse hos
spindeln skulle kunnat förorsaka. Midt emot löpdockan
anbringas en alldeles likadan särskild docka, på
dennas eller löpdockans dubb trades en hålskifva,
som vrider sig fritt, på denna lägges drifremmen, och
rörelsen fortplantas till det insatta arbetsstycket
genom en svarfklofve.
Fig. 346, 347. Svarfklofve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
