Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halmflätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stickning, redan till en betydlig del inkräktats af
maskiner, har dock ännu ingen maskin försökt täfla
med fläterskans smidiga fingrar. Tvärt om ser man
i flera utländska fabrikstrakter en väfvande och
knypplande befolkning öfvergifva sitt gamla, under
tryckta omständigheter arbetande yrke och i flätningen
finna en mera lönande handtering.
Den bästa halmflätan kommer, som bekant, från Italien,
ty blott den italienska jorden alstrar den fina,
smidiga halmen i hela hans fullkomlighet. Hemorten för
den italienska halmvaruindustrin är det lilla Toscana,
som ännu i afseende på finheten, likformigheten och
skönheten af sin halm och de deraf gjorda flätorna,
stråhattarna, mössorna, piraterna, cigarrfodralen
m. m. intager det första rummet och på de stora
verldsutställningarna väl häfdat sitt gamla
rykte. Från denna sin hemort har konsten småningom
utbredt sig till öfre Italien, Schweiz, Frankrike,
Tyskland, Belgien, England, med ett ord till alla de
stora industriländerna.
Den toscanska halmhattstillverkningen är för öfrigt
ej synnerligt gammal; först i förlidet århundrade kom
hon ned från bergstrakten och utbredde sig småningom
längs Arno. Hon förbättrades och förfinades, så
att den under namnet firenziska, italienska eller
livorniska hattar sålda varan äfven i utlandet
blef mycket begärlig. I medlet af århundradet tog
denna industri, hvars årliga utförsel ännu aldrig
öfverstigit två tredjedels million, allt större fart
och är nu den mest blomstrande af alla slöjderna i
denna landsdel. Utförseln från provinsen Firenze har
på de senaste åren uppgått till ett värde af 10–13
millioner kronor årligen. Råämnets värde utgör häraf
ungefär en fjerdedel.
Sedan tillverkningen af halmhattar blifvit bofast
vid Arrios stränder, sökte man utbyta den grofva,
genom tröskning erhållna halmen mot ett särskildt för
flätningen afsedt slag. Denna egendomliga odling,
som först infördes på kommunen Sitas kullar,
kan betraktas som det vigtigaste framsteget i den
toscanska halmindustrin, ty derigenom erhölls ett så
smidigt, segt, hvitt och glänsande material, att de
deraf tillverkade hattarna tycktes vara en alldeles ny
vara och genast gjorde all täflan omöjlig. I början
hade man endast användt hvetehalm, s. k. marshvete;
först senare började man äfven använda råghalm.
Det bästa råämnet till halmflätning ger strået af
sommarhvetet, som enkom odlas för detta ändamål,
d. v. s. sås mycket tätt. I Italien förlägger man
helst hvetefälten på sluttningarna af berg och kullar
och undviker gerna tung och fet jord. Man håller
åkern noga ren från ogräs, tål ej heller några träd på
renarna, för att solvärmen må komma jorden fullt till
godo. Åkern gödslas allt efter omständigheterna och
plöjes i november eller december med stor omsorg. Man
sår mycket tätt för att få många och fina strån. Är
hvetet mot slutet af juni så långt kommet, att kornen
nästan äro utvuxna, men ännu innehålla mjölksaft,
uppdrar man försigtigt hvarje strå särskildt med
rötterna, låter dem ligga 3–4 dagar på sträng,
hvarigenom de få större seghet, afskiljer derefter
de fläckiga eller eljest odugliga och binder de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
