- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
367

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förfalskningar af råämnet - Spinningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRFALSKNINGAR AF RÅÄMNET.
367

Fårullshåret (fig. 409) synes under mikroskopet som
ett cylindriskt, med taktegelformiga fjäll beklädt
rör. Dessa fjäll äro redan vid 30-faldig förstoring
synliga som tätt bredvid hvarandra liggande,
oregelbundna tvärlinier. Hårrören sjelfva bildas
af många trädartade, tätt vid hvarandra liggande
längdceller, som omgifva en centralmerg, bestående
af mindre, mestadels otydliga celler.

Bomullsfibrerna (fig. 410) förete bandlikt
sammanfallna, platta, sällan cylindriska, mer eller
mindre skrufformigt vridna eller vågformigt böjda
celler med mer eller mindre tydlig ihålighet.

Lintågan (fig. 411) är lång och smal och synes redan
vid 120-faldig förstoring som en rund, mestadels
glatt, aldrig kring sig sjelf vriden tråd, som endast
innesluter en smal längdkanal.

Hampans b asttaga (fig. 412) är lång och
cylinderformig, men af temligen olika styrka och
i ändan trubbig eller delad. Cellens ihålighet är
vanligtvis temligen vid, väggen på sina ställen starkt
tortjockad, och hennes förtjockningslager framträda
oftast tydligt som längs efter gående ränder.

Silkesfibern slutligen (fig. 413) är som en
utfluten och stelnad saft glatt, cylindrisk,
allt igenom likartad och utan ihålighet. Trådens
yta är glänsande och afbrytes endast sällan af små
ojemnheter eller försänkningar. Silkestrådens tjocklek
förblir i allmänhet sig lik och är blott olika efter
silkesslaget.

I förarbetadt tillstånd förete bomulls- och
lintågorna, de ämnen, som mest blandas med hvarandra,
egendomlighe-ter, som de följande två afbildningarna
åskådliggöra. Fig. 414 visar i 100-fal- ~ ’"’ _......~
. ,_... ~T’T

00 °
Fig. 409. Farullsfiber i 400-faldig förstoring.

dig förstoring af finaste oförfalskadt

linne tydligt lintågans hufvudsakligaste egenskaper
i den runda, glatta, ovridna formen med endast smal
längdkanal och tvärlinier, som utmärka ledbildningen
eller knutarna.

Lika så kan man i den finaste bomullsbatist (fig. 415)
vid förstoring tydligt varseblifva den platta,
bandformiga och vridna bomullsfibern.

Från betraktandet af råämnet vända vi oss^ nu till
de olika metoderna att bringa det i trådform, således
till sjelfva spinningen.

Spinningen. Den äldsta bekanta spinningen tillgick
redan för årtusenden sedan på alldeles samma vis, som
spinningen nu allmänt tillgår hos utomeuropeiska folk,
som hon ännu för några årtionden sedan ganska ofta
öfvades i Frankrike, Tyskland, England och Belgien
samt äfven i Sverige bland vallhjonen i undangömda
skogsbygder och som hon i vissa trakter af dessa
länder så väl för mycket fina som äfven för grofva
lärftsväfnader ännu, antingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:08:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free