Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är en väfnad? - Väfstolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
VÄFNINGEN.
ster försedda linnedamasterna, t. ex. borddukarna,
som förr tillverkades på handstol (simpelstol), väfvas
visserligen ofta ännu på handstolar, men till större
delen på Jacquardmaskinen.
Ville vi nu vidare följa väfveriets historiska
utveckling, skulle vi mycket snart stöta på frågor af
rent teknisk natur, som vi först kunna fatta, sedan
vi blifvit något mera bekanta med väfnadskonstens
egentliga väsen och hennes förnämsta verktyg,
väfstolen. Vi uppskjuta derför denna historiska
framställning till längre fram och börja vårt ämne med
en beskrifning af väfstolen i hans allmännast brukliga
form, under hänvisning till teckningen å fig. 478.
Väfstolen är allt efter beskaffenheten af de tyg, som
derpå skola tillverkas, af mer eller mindre omvexlande
storlek. Stommen AA aa* 6-7 fot hög, 7-9 fot lång
och allt efter tyget 4-8 och ännu flera fot bred,
är för det mesta genom flera längd- och tvärstycken
a a sammanbunden till ett helt, mången gång dock
äfven blott med stöttor fäst mot rummets väggar och
tak. Han består vidare, som figuren närmare utvisar,
af fyra hufvuddelar:
1. Garn- eller kettingbom-men med spänninrättning och
af s ti c kar ver k. Den på de bakre väfstolsståndarna
oftast kring jern-tappar rörliga garnbommen B
innehåller den bommade varpen, som under Väfningen
småningom aflin-das och öfver bröstbommen C skrider
fram mot tygbommen D, mellan dessa delar hålles
utspänd och är fäst vid garn- och tygbommen medelst
genomträdda träspröt, bomkäpparna. Vill man, när
väfstolen har en mindre längd, för limningens skull få
en större sträcka af varpen fri eller tillintetgöra
det inflytande, som den föränderliga tjockleken
hos garn- och bröstbommen (om denna äfven begagnas
som tygbom) utöfvar på varpens läge och spänning,
förlägger man garn- och tygbommarna högre eller
lägre och anbringar i deras ställe sträckbommar (b
och c) att leda varpen och tyget. Derför anbringas
garnbommen ej sällan vid öfre eller nedre ändarna
af väfstolsståndarna. Varpens spänning kan vara
fast eller rörlig. Den fasta åstadkommes genom ett
vid garnbommen fäst tandadt hjul e med spärrhake /,
som håller garnbommen stilla, medan man genom en lik-
Fig. 477. Flarn sk väfvare i 16:e århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
