Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väfstolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
VÄFNINGEN.
reda en ännu större öppning, på samma gång hans
återstående del nedåt. Hela anordningen for skelets
bildning, skaften jemte deras upphängning, tillhörande
trampor o. s; v. kallas redskap. Står varpen i
lärftartade väfnader ej för tätt, äro alltid två
kammar tillräckliga för skelets bildande, af hvilka
den ena omvexlande höjer eller sänker den första,
tredje, femte, sjunde o. s. v. och den andra den
andra, fjerde, sjette, åttonde o. s. v. af de inredda
varpändarna. Varpens uppåt dragna del kailas det öfre
skelet eller öfre språnget, det nedåt gående det undre
skelet eller undre språnget och öppningens storlek
dem emellan sket- eller språnghöjden. Kammarnas antal
beror på väfnadens beskaffenhet och kan vara 2-30 och
ännu större. Hvarje kam består af två tunna lister,
solfkappar, schakt or, på ett afstånd af 60-
70 decimallinier, på hvilka solfven eller
härflarna äro uppträdda. Solf-
ven knytas af tvinnad och för styrkans skull fernissad
bomulls- eller linnetråd eller äfven af tvinnadt
silke, som genom sling-ning eiler knytning bildar
blott en snara eller en ögla, eller ock inknytes ett
särskildt Öga eller ring (maillon) af glas ellei^
metall. Man skiljer äfven mellan solfvens vid öfre
eller nedre skaftkäppen fästa öfre och undre delar
eller stolpar.
De på hufvudfiguren ej synliga solfvea äro i
fig. 479 afbildade i sina olika former. A visar ett
af solfven i ett s. k. s ät s skaft; dess öfre och
nedre del äro hvarandra fullkomligt lika och upptaga
varpändan på det ställe, der de äro slingade om
hvarandra. Solfvens öfre och undre stolpar fästas ej
omedelbart på skaftkäpparna, utan medelst ett genom
deras öfre och undre ändar löpande snöre. Satsskaften
begagnas i Frankrike, England och norra Tyskland
hufvud-sakligast för bomulls- och linneväfning. B
är ett dubbelsolf; hvar varpända går här genom två
af de nyss beskrifna solfven; den öfre stolpen i
det främre solfvet för henne i det Öfre, den nedre
stolpen i det bakom stående solfvet i det nedre
skelet. Dubbelsolf användas mycket på de lyonesiska
sidenväfstolarna. På de tre följande solfslagen (?,
D och E har öfverstolpen genom en enkel omslingning
eller genom knytning fått en ögla; de begge stolparnas
förening sins emellan är clen samma som på A och S. C
är en solfform, som i Tyskland användes för många
väfnader, F en i Amerika uppkommen form utan stolpar,
der solftråden a genom två enkla öppna knutslingor,
medelst hvilka den rakt genomgående andra solftråden
b förenas med den första, bildar ögat för väfnaden. G
äro maljonger af metalltråd och bleck, som i synnerhet
begagnas for yllevaror, vid hvilkas väfning trådsolf
ej skulle hålla.
Fig. 479. Solf och solfögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
