Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snittet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNITTET.
519
Snittet. Boksnitten lemnas vanligen ej hvita, utan
man färgar, spränger eller marmorerar dem. Det
enfärgade snittet göres vanligen gult, rödt dier
grönt. De färger, som härtill användas, äro kromgult,
cinober samt en blandning af gält och blått, alla
afrifna med klister. Under färgens uppdragning,
liksom vid den derpå följande glättningen, måste
boken hållas väl inspänd i press. Glättningen sker
med glättand eller agatsten under ingnidning af litet
vax. Sprängningen sker efter den gamla metoden på det
sätt, att man med fingret stryker öfver en med färg
mättad styf borste i riktningen åt sig, så att de
tillbakafarande borsten stänka färgen ifrån sig. Ett
vackrare resultat erhålles dock på kortare tid genom
användning af borste och galler.
Fig. 551. Beskärmaskin.
Man pä;gifver färg på en borste och gnider honom
mot gallret, ett af en ram omslutet flätverk af
messingstråd, så att färgen stänker igenom och faller
på de vågrätt liggande snitten. Lägger man förut
gryn eller dylika små kroppar i passande fördelning
på snittet, förblifva de täckta ställena hvita, och
man erhåller det s. k. kornsnittet. Till egentlig
marmorering, som dock nu mera sällan förekommer, kunna
samma förfaringssätt användas, som vid tillverkningen
af mångfärgadt papper äro brukliga.
Den vackraste utsiringen af snittet förblir dock
alltid förgyllningen, hvartill man merendels tar
rent bladguld. Utförandet fordrar mycken nog-granhet
och skicklighet. Bokbindaren begagnar sig härvid af
gulddynan, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
