Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Permarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERMARNA.
521
arbetaren inskjutna pappremsan i ett bestämdt
antal permar af alldeles samma storlek. Permarna
kunna på olika sätt fästas eller ansättas vid
ryggen.. Alltid begagnar man sig dock härvid af de
uppskafda bindändarna, som tillplattas och fastlimmas
eller fastklistras. Den bakre kanten får naturligtvis
ett visst afstånd från ryggen, för att permen skall
vid bokens öppnande lätt kunna falla upp. Ryggen
erhåller likaledes en beklädnad, bestående af en
remsa särskildt för detta ändamål beredt papp, som
tillskäres bredare än ryggen, så att hon, böjd om
sidorna, räcker ända till falsen, der hon antingen
fore eller efter permarna fastlimmas. Ryggstycket
kommer sålunda att ligga hvälfdt öfver den egentliga
bokryggen. Det måste ha en viss elasticitet, så
att den ihåliga ryggen vid bokens uppslagning får
en större rundning och skjuter mera utåt, men vid
hennes tillslutning återtar sin förra form. På
de s. k. fasta ryggarna finnes intet ryggstycke,
utan öfverdraget, som då åtminstone måste vara tyg,
är omedelbart fastlimmadt på den egentliga ryggen.
Sedan böckerna på detta sätt fått sin grofva
underbeklädnad, komma de åter i pressen. Derefter
formeras permarnas kanter, d. v. s. skäras med
tillhjelp af särskilda jernlinialer fullkomligt
räta och glatta samt nedgnidas med falsbenet. Till
sist följer öfver dr agn i n gen, hvartill användas
pergament, skinn, lärft eller kattun, sammet, siden,
papper m. fl. ämnen, af hvilka nästan hvart och ett
fordrar sin särskilda behandling. Pergament och vissa
skinnsorter, såsom marokäng och i allmänhet alla
pressade och färgade skinn, som skulle taga skada
af väta, bearbetas torra. Man tillskär dem efter
formatet,, gör på pergamentet falsar för de ställen,
der permen vrider sig-, och pådrager dem med godt
lim. De ungefär en tredjedels tum öfverskjutande
kanterna afskärpas, vikas och fastlimmas på
insidan. K älf- och fårskinn bearbetas-merendels
i vått tillstånd. Består öfverdraget af skinn med
sin naturliga bruna färg, behandlas det, merendels
efter torkningen på boken sjelf, med en eller annan
betfärg för att antingen gifva dA en enkel färgning
eller en marmorering.
De nu så mycket använda tygöfverdragen, lärft, kalikå
m. fl., måste i regeln fästas med tjockflytande,
tunt påstruket lim, då klister allt för lätt skulle
slå igenom eller på pressadt tyg uppmjuka mönstret
och göra det oredigt. Lättast sker öfverdragningen
med papper, medan sådana öfverdrags-ämnen som sammet
och siden fordra en synnerligt lätt och varsam
behandling. Bindmedlet för dem är arabiskt gummi;
tunna sidentyg deremot fördraga alls intet häftmedel,
utan måste endast spännas öfver permen.
Särskilda fabriker hålla nu mera bokbindaren till
hända ej blott faso-neradt kalikå i stycken, utan
äfven lärft och skinn med slutna mönsterr, afpassade
efter bestämda format.
Efter bokens öfverdragning följer an pappningen,
en åtgärd, som består deruti, att af försatsen
vid bokens början och slut det yttersta bladet
omsorgsfullt fastlimmas vid permen. Härmed afses
dels att förstärka sammanhållningen mellan boken
och permen, men förnämligast att täcka ryggfalsen
och öfverdragets omslagna kanter, på samma gång man
äfven ofta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
