Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETET OCH HANDELN.
561
verktyg och bearbeta samma ämne, utan omvexling af
vissa bestämda råämnen frambringa en och samma form,
en och samma blandning är visserligen enformigt och
tröttande, men just derigenom hålles den intelligente
arbetarens öga ständigt öppet för förbättringar; den
förtrogna bekantskapen med verktygen låter honom lätt
upptäcka deras brister, det oupphörliga upprepandet
af samma eller liknande företeelser måste väcka hans
uppmärksamhet, och bristerna i en särskild slöjdgren
inser ingen bättre än den, som dag ut och dag in
arbetar deruti.
Arbetsfördelningen skapade bestämda handtverksgrupper,
hvilka med tiden i skråna erhöllo ett starkt,
högst välgörande föreningsband. Likhet i åsigter,
färdigheter, intressen, arbete och syselsättning
för personer tillsammans. Ar detta fallet under
våra nu varande förhållanden, huru mycket fastare
måste ej den tiden, då den ene allt jemt behöfde den
andre, medlemmarna af ett och samma handtverk sluta
sig tillsammans! Man hade gent emot patricierna
gemensamma intressen att tillvarataga och skydda,
och vid stadens försvar kämpade handtverkaren
helst vid en yrkesbroders sida. Skråna verkade på
den tid, då de uppstodo, utomordentligt godt, ej
minst derigenom, att genom samverkan framstegen inom
slöjderna befordrades och i synnerhet genom det i en
senare tid urartade vandringstvånget arbetaren lärde
känna andra slöjdområden och andra tillverkningssätt,
som i hemorten gåfvo anledning till nya förbättringar.
Medan förut arbetet var nästan den enda, åtminstone
den hufvudsakliga faktorn för alstring af så väl
enskildt som allmänt välstånd, uppträder nu mera,
om också ännu ej i sin senare, mäktiga betydelse,
äfven kapitalet som en kraftig hafstång. Ännu
fattas väl våra dagars tillverkning i massa,
men handeln har redan hunnit öfver de första svaga
barndomsförsöken. Främmande folks och länders alster
utbytas mot de inhemska, och der byteshandeln antagit
större omfång, måste äfven mått- och vigtväsendet vara
till en viss grad regleradt samt ett fast bytesmedel
i form af prägladt mynt finnas för handen. Handeln i
och för sig skapar -inga nya ämnen, men han förändrar
redan befintliga varors värde derigenom, att han
ombesörjer deras öfvergång från tillverkarnas i
förbrukarnas händer. På sin alstringsort ha de flesta
varor ett långt mindre värde än på förbrukningsorten,
och .om äfven det nydanande eller ombildande arbetet
har en bestämd andel i frambringandet af sådana
värden, behöfver det dock handelns mellankomst
för att få sina alster öfverflyttade till orter,
der efterfrågan på dem är större. Endast der denna
tillökning i värde eger rum, kan en varaktig handel
utbilda sig, och i samma mån han fyller uppgiften att
så utbyta två länders alster, att hvartdera landet kan
för sina egna billigast tillverkade varor köpa alla,
som det sjelft saknar, bli båda parterna vinnande.
Spekulationen, med sitt sträfvande att erhålla
den största möjliga vinst, är handelns lifvande,
konkurrensen deremot, i sin skarpt utpräglade afsigt
att utesluta medtäflare och, så vidt möjligt, ensam
beherska marknaden, hans reglerande element. Båda
ha varit och äro ännu i dag för det allmänna
välståndets utveckling af den mest omfattande
betydelse. Marknaden, vare
Uppfinningarnas bok. VI.
v9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
