Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ALLMÄNNA VÄLSTÅNDET OCH LAGSTIFTNINGEN.
563
För denna välsignelserika verkan af beröringen
mellan de olika nationerna ha vi i första rummet
handeln att tacka, ty det är han, som skapat alla de
många anknytningspunkter, vi nu sammanfatta under den
allmänna benämningen samfärdsel. Och här var det åter
i första rummet rent materiela intressen, köpande
och säljande, sträfvande efter vinst och fördel,
som sammanförde folken; men med den nya varan kommo
äfven tullfritt nya idéer, nya framsteg i vetenskaper
och konster. Till och med religionen har följt
handelsvägarna; land- och sjöhandelns hufvudpunkter
voro äfven kristendomens äldsta säten utom Palestina,
och islam blef, medan svärdet utbredde honom mot
vester, af fredliga handelsfartyg och köpmännens
karavaner förd till Indien. Handeln är det vidare,
som fäster uppmärksamheten på det egna landets förut
obekanta företräden. Främlingen upptäcker malmådern,
som landets egna barn låta ligga opåaktad för sina
fötter; invandraren från andra länder, sällan
den infödde, inför nya slöjdgrenar, redskap och
verktyg, utbreder kännedomen om nya arbetsmetoder
och uppdrifver en handtering, som förut fört ett
tynande lif, till en kraftig blomstring. Den utländske
köpmannen söker fördel och vinst, finner dem, men
uppdrager och utbildar på samma gång slöjdgrenar,
som sprida välstånd i vidsträckta delar af landet.
Århundraden förgå, slägte följer på slägte, och
så obetydligt än hvarje särskild mansålder synes
ha bidragit till det stora förädlingsarbetet, har
dock vid bokslutets uppgörande och beräkningen
af tillgångarna i vetande och skicklighet samt
balanseringen mellan arf dt och förvärfdt hvar och en
sitt plus att uppvisa. Skenbart omärkligt, men säkert
sker Öfvergången till en ny, till sina frukter långt
mera storartad tid.
Egentliga epoker finnas endast i ett särskildt folks
kulturhistoria, inom hela mensklighetens deremot
ske öfvergångarna nästan omärkligt, och om man än
efter en stor andlig bragd kan spåra ett hastigare
framåtgående, inträffa dock verkningarna ej på samma
tid i de olika länderna. Staterna, sådana de nu äro,
befinna sig långt ifrån alla på samma höjd, och ännu
mindre är likheten mellan dem och de folk i främmande
verldsdelar, som blott på kusterna af sina områden
sköljas af vår odlings vågor. Men olikheterna utplånas
allt mer genom de allt talrikare förbindelserna
emellan folken, och om än vissa egendomligheter
till ras och nationalitet bibehålla sig, äro dock
den materiela utvecklingens hufvudvilkor för alla
kulturfolk gemensamma. De äro det, emedan de äro
en följd af samfärdseln, det stora internationela
utbytet af varor och idéer, emedan de äro alster af
förhållanden, som ej bero af ett enda folk.
Det allmänna välståndet och lagstiftningen. Hvilket
inflytande lagstiftningen utöfvar på ett folks
materiela utveckling, visar alla tiders historia, men
i intet århundrade har det på ett tydligare och mera
slående sätt gifvit sig till känna än i vårt eget. I
tider och länder med en svagt utvecklad slöjd, ringa
folkmängd, obetydlig tillverkning och förbrukning,
med en handel, som endast sträcker sig till den
närmaste omkretsen och blott undantagsvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
