Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETETS FÖRDELNING.
575
Man hör visserligen ej sällan beklagas, att
fabriksarbetaren oupphörligt om och om igen måste
förrätta samma enformiga arbete och att han, som
det heter, derigenom förnedras till maskin. Denna
beskyllning hvilar dock på en oriktig uppfattning. Äro
väl vedhuggning och ältning af murbruk, mejning af
säd eller tröskning mera lifvande och själsbildande
arbeten än skötseln af en med skarpsinne uppfunnen
och med teknisk fulländning utförd maskin? Och ha väl
själslifvets yttringar hos de tusental, som förrätta
de nyss nämda enkla arbetena, någonsin varit af
den art, att man deraf kunnat sluta till att denna
mekaniska verksamhet haft ett gynsammare inflytande
på själsutvecklingen än fabriksarbetarens? Visst
icke, men väl har deremot syselsättningen vid de
arbetsmaskiner, som användas inom fabrikerna, just
genom sin enformighet väckt arbetarens eftertanke,
tvungit honom att göra sig förtrogen med sin egen
maskins väsen och derigenom efter hand framkallat
tankar, som slutligen mycket ofta ledt till nya,
stundom högst vigtiga uppfinningar. Potter, som gosse
anstäld vid en af de första ångmaskinerna för att
sköta ventilernas öppnande och slutande, uppfann den
sjelfverkande styrningen, och inom bom-ullsspinningen
ha många af de vigtigaste förbättringarna af
maskinerna upprunnit i de dervid syselsatta
arbetarnas hufvuden. Detta är sakförhållanden,. som
ej kunna bestridas, och i denna punkt kan sålunda
från humanitetens synpunkt ingenting gerna vara att
invända mot arbetsfördelningens princip.
Öfver hufvud kan fabriksväsendet ej mer utstrykas
från vårt sociala lif. Associationerna kunna väl
utöfva en mycket välgörande verksamhet, men dock
alltid blott inom de arbetssferer, der det är
den enskilde arbetaren möjligt att sjelfständigt
utföra sitt arbete allt ifrån råämnets eller
det inköpta halffabri-katets första bearbetning
till den slutliga fulländningen, om de nämligen
förenat sig till gemensam tillverkning och gemensam
drift. Folkbanker, förbruknings- och sparföreningar
utföra intet egentligt arbete och kunna här ej komma
i betraktande. Deremot skola de slöjdgrenar, som
förutsätta en vidsträcktare behandling af råämnet,
t. ex. spinningen, jernindustrin, färgningen,
tryckningen m. fl., eller ock sådana, hvilka, såsom
tillverkningen af modartiklar, fordra, ett synnerligt
noggrant personligt öfvervakande, alltid endast kunna
med framgång drifvas på fabriksmässig väg, och det
ej mindre till allmänhetens än arbetarens egen fördel.
Af det nu sagda följer, att en vara bäst och
billigast tillverkas med användning af den mest
utbildade arbetsfördelning. Men den vinst, som häraf
tillfaller arbetaren, under hvilket namn vi äfven
inbegripa kapital, driftkostnader och alla utgifter
öfver hufvud för affärens skötsel, måste vara större
än den, som det handtverk, hvilket syselsätter
sig med tillverkning af samma vara, någonsin kan
af köparen betinga sig. Frågan blir alltså blott
den, på hvad sätt de båda personer, som förena
sig om arbetets utförande, dela öf-verskottet, som
återstår, sedan kostnaderna för råämnets anskaffande,
ränta och amortering m. m. blifvit betäckta, och
tillfaller arbetsgifvaren som vinst,, arbetaren som
arbetslön. Svaret derpå ger sig sjelft. Arbetet vänder
sig dit, der det bäst betalas. Arbetsgifvaren förstår
att uppsöka sådana orter, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
