Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
SLUTBETRAKTELSE.
värdemätare, då deras absoluta värde är jemförelsevis
litet. En vida lämpligare värdemätare skulle arbetet
och, då det andliga arbetet ej kan underkastas någon
jemförelse, särskildt det mekaniska arbetet eller
den mekaniska kraften vara. Hon ger nämligen ett
absolut, så godt som oföränderligt värde; men då vi
ej kunna kläda den mekaniska kraften sjelf i en form
eller efter behag försända henne, skulle det kol,
som hvarje ögonblick genom förbränning kan förvandlas
till mekanisk kraft, kunna göra tjenst som ämne för
den rationelaste värdemätaren.
Arbetspriset. Rättar sig nu än det pris, en vara
har i handeln, efter, det förhållande, hvari hon å
ena sidan är att tillgå, å den andra är föremål för
efterfrågan, skall dock under sunda förhållanden detta
pris ej kunna nedtryckas under vissa gränser. Och
detta gäller ej blott råämnena, utan äfven i ännu
högre grad det arbete, som användes för att göra dem
användbara för de olika slagen af förbrukning.
Huru det mekaniska arbetet eger ett noga
bestämdt värde, som gör det egnadt att tagas till
utgångspunkt för alla andra värdebestämningar,
ha vi redan.sett. Men der den mekaniska kraften
ej kan arbeta ensam, utan måste understödjas och
ledas af menniskans intelligens, der blir ej heller
kraften längre det enda momentet vid bestämmandet
af arbetskostnaden; Vilja vi uppskatta ett arbete
af detta slag till dess pris, hjelpa oss ej de
hittills omnämda metoderna, ty detta svalg mellan
kropp och själ, som öfver allt öppnar sig emot oss,
så snart vi lemna de fysikaliska krafternas område
och beträda de andliga förmögenheternas rike, låter ej
heller här öfverhoppa sig. Vi kunna ej mäta hjernans
arbeten hvarken i och för sig eller i förhållande
till sinneverlden, t. ex. till den förbrukning af
ämne, värme, elektricitet, ljus m. m., som kunna vara
nödvändiga för deras frambringande. Och förmådde vi
det än, skulle vi dock ej deraf ha synnerligt gagn
för bedömandet af arbetets värde. Deremot öppnar sig
för oss en annan utväg, den nämligen att ej betrakta
menniskan som ett färdigt arbetssubjekt, utan anse de
kostnader, hennes bildning och uppehälle fordrat, samt
en motsvarande amortering som sammanlagda kostnaden
för hennes arbete.
Denna det menskliga arbetets kostnad har nyligen
af den bekante statistikern dr Engel gjorts till
föremål för undersökning i två särskilda arbeten,
och hans framställning öppnar så vigtiga synpunkter
för det sedlig-a och sociala lifvet, att vi ej kunna
underlåta att för några ögonblick skänka henne vår
uppmärksamhet.
Det väsentliga i arbetet, d. v. s. den med en möda
förenade verksamhet, som är riktad på ett utom henne
liggande sedligt mål, är, säger Engel, mycket olika,
allt efter som af de medel, som för uppnåendet af
detta mål stå menniskan till buds: kropp, förstånd,
fantasi och hjerta, det ena eller det andra ensamt
eller i förening med de andra företrädesvis tages
i anspråk. Arbete med hand och hufvud åtskiljer
redan det urgamla språkbruket och tillägger äfven,
ur nationalekonomisk synpunkt fullkomligt riktigt,
det senare ett högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
