Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
SLUTBETRAKTELSE.
berättigande med en ursäkt för, att den till pröfning
upptar en fråga om eganderätten. Äfven den senaste
patentkommissionen uttalar sig med anledning af
utställningen i Wien för ett fortfarande skydd af
den andliga egendomen.
I England nedsattes redan 1852 af parlamentet en
komité för undersökning af frågan, då af alla de stora
industriidkare, hvilkas mening i frågan inhemtades,
ingen enda förordade patenträttens upphäfvande. Den
berömde nationalekonomen Ricardo uttalade sig väl
emot denna rätt, men å andra sidan uppträdde John
Stuart Mill, den värme förfäktare!! af närings- och
handelsfrihetens grundsatser, för uppfinningsrättens
skydd. Patent, säger han, äro inga monopol och
göra varan ej dyrare till förmån för uppfinnaren
(en uppfinning, som fördyrar varan, vore ingen
uppfinning), utan aflägga blott som belöning åt
uppfinnaren en del af den genom det billigare
tillverkningssättet erhållna vinsten, för hvilken
allmänheten har honom att tacka. Att uppfinnaren
bör belönas för den tjenst, han gör samhället, kan
ej bestridas, lika litet som att, om alla hade rätt
att göra sig till godo hans talang, utan att behöfva
vidkännas den möda och kostnad, han användt för att
bringa sin ide i en praktisk form, ingen annan än
mycket rika och af allmänanda lifvade personer skulle
underkasta sig denna möda eller ock staten måste gifva
honom en offentlig belöning. Häremot vore i fråga om
uppfinningar af obestridligt allmänt gagn ingenting
att invända, men i allmänhet är en uteslutande rätt
på bestämd tid att föredraga, emedan han ej beror af
något slags godtycke, utan af uppfinningens praktiska
värde. Ju större detta är, desto större blir äfven
belöningen och, emedan hon betalas af dem, som draga
fördel af uppfinningen, äfven så mycket rättvisare.
Huru långt godtgörelsen skall sträckas^ om rättigheten
dertill kan genom köp från uppfinnaren öfverflyttat på
en annan, om det är rätt och billigt, att allmäriheten
i all evighet hålles i, beroende af honom eller hans
rätts-innehafvare, eller om det är ändamålsenligt
att inom en viss tid frigifva iden> allt detta
är frågor, som ej kunna ovilkorligt besvaras,
vid hvilkas undersökning alltid rent praktiska
synpunkter, som gent emot den enskildes skyddande
äfven fordra afseende på allmänhetens bästa, tränga
sig i förgrunden," och hvilka, såsom i olika fall
ledande till olika resultat, vi derför här i vår
allmänna betraktelse lemna å sido. Det är nog för
oss att ha uttalat den grundsatsen, att det’andliga
arbetet måste betalas äfven der, hvarest dess
förvärf-vande ej förutsätter ett omedelbart aftal
med arbetaren sjelf. Att uppfinningar äro alster
af en andlig verksamhet, alltså andligt arbete,
är otvifvelaktigt; de böra skyddas; att lägga sig
till och tillgodogöra dem utan någon ersättning åt
uppfinnaren är helt enkelt något, mot hvilket hela
vår rättskänsla på det bestämdaste reser sig.
Man hör stundom invändas, att vissa uppfinningar
nödvändigt måste göras, att idéerna dertill så
att säga ligga i luften, att uppfinnaren endast
derigenom, att han stått på andras skuldror, kunnat
lösa sin uppgift, och att allmänheten ej är skyldig
att betala honom för hvad andra före honom tänkt och
utfört. Denna invändning saknar dock all giltighet,
ty det är här ej fråga om verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
