Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÄLDSTA BYTESHANDELN.
11
Fråga vi, hvilken frukten är af alla dessa
sträfvanden, finna vi henne i insigten deraf, att hela
menskligheten måste betrakta sig som en enda familj,
hvars särskilda medlemmar allt efter sina gåfvor och
krafter skola medverka till allas välfärd, ömsesidigt
hjelpa och understödja hvarandra. Ty genom mångas
samverkan och med förenade krafter kan någonting stort
åstadkommas; alla större företag i vår tid äro derför
också grundade på föreningar, hvilka åter förutsätta
arbetsfördelning för att i hvarje särskild gren kunna
åstadkomma någonting verkligt dugligt och godt. Den
ene behöfver den andre, och detta allmänna behof
tvingar till erkännande och skydd af den enskildes
rätt från allas sida. Aktningen för allas rätt, den
äkta humaniteten, blir derigenom handelns ledande
grundsats, och honom har menskligheten äfven i
ej ringa grad att tacka för sin befrielse från
lifegenskapen och Slafveriet. Genom de mångfaldiga
försäkringsanstalterna skyddar han mot följderna af
olyckshändelser, och genom det gemensamma intresse,
hvilket som verlds-handel förenar alla folk, sträcker
han i aflägsna verldstrakter sitt mäktiga beskydd
öfver köpmannen och hans varor ej mindre än öfver den
resande forskaren; i krig tar han i sitt hägn eröfrade
provinsers och städers egendom och skall säkerligen
äfven snart tvinga till afskaffande af den barbariska
sjörätten. Den öfversigt af verldshandelns gång, vi
i det följande skola gifva, skall närmare bestyrka
detta framåtskridande.
Hvad den nyaste forskningen uppdagat om den äldsta
menniskans tillstånd, säger oss, att redan på den
tiden, när den i hålor boende menniskan med vapen
af ben och sten kämpade med elefanter, uroxar och
grottbjörnar, ett varubyte egt rum. Ty personer
funnos då, som syselsatte sig med förfärdigande af
sådana vapen, hvilka de sedan utbytte mot villebråd
och skinn, och sagorna om Hesperidernas trädgårdar
med deras guldfrukter, om det gyllene skinnet och
Herakles’ vandringar äro endast dunkla minnen af
urgamla handelsfärder och anläggningar af nybyggen.
Så långt således menskliga minnen och sägner gå
tillbaka, har en byteshandel af ett eller annat slag
funnits, hvilken tillika sporrade, ja, tvang menniskan
att utveckla sina själskrafter.
Allt efter sitt lands läge egde hvarje folk alster och
varor, som för andra hade ett högt värde, emedan de
hos dem ej funnos. För att byta sig till dem måste man
erbjuda ett motvärde, och sålunda blef det ena folket
efter det andra vunnet för handel och slöjdflit. Ännu
i dag se vi ju, huru de så kallade vildarna mot
hartser, droger, guldstoft och växter tillbyta sig
glaskoraller, metallknappar, knifvar, skjutvapen m. m.
Det dagliga bruket ger tingen ett visst, om än
föränderligt värde och föranleder derigenom skickliga
arbetare att uteslutande egna sig åt tillverkningen
af vissa föremål, så att de kunna hafva ett ständigt
förråd deraf färdigt till utbyte. Korgverk, lerkärl,
bågar och pilar, skärande verktyg först af sten och
sedan af metall, läkemedel, prydnader blifva snart
föremål för en småningom uppstående handel, hvilken
alltid börjar som byte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
