Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln i forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 HANDELNS OCH
SLÖJUFLITENS UTVECKLING.
De feniciska städerna, i synnerhet Sidon och Tyrus,
ökade detta förråd af införda varor med alstren
af sin egen mångsidiga slöjdflit. Man förfärdigade
metallspeglar, glasvaror af mångahanda slag, hvilka
som Örhängen, kärl, vaser, bordskifvor erhöllo olika
färger. I färgning af ylle-, linne- och bomullstyg
med purpursnäckans saft voro fenicerna mästare. För
tillverkning af örringar, armband, halskedjor
m. m. hade de stora fabriker, och i alla städer såg
man i de nio till elfva våningar höga husen stora
magasin, kontor, vexlare och varor från alla hörn och
kanter af den då kända verlden, från Kina till Cadiz,
från Weichselmynningen till Niger och Sambese.
I den första fjerdedelen af första årtusendet
f. Kr. erhöllo dock fenicerna på Egeiska hafvets
kuster och öar farliga medtäflare i hellenerna. De
måste lemna Svarta hafvets kuster och blefvo äfven
af helleniska städer och kolonier undanträngda från
Sicilien, Italien, Gallien och Afrika. Hellenernas
höga odling skapade en konstrik slöjdflit, hvars
alster vida Öfverträffade deras gamla läromästares,
fenicernas och egypternas, och verldshandeln förlade
nu sitt säte från den syriska kusten till Egeiska
hafvet, der Miletos, Samos, Egina, Aten, Korintos
m. H. blefvo värdiga efterträdare till Tyrus och
Sidon.
Med Tyrus’ undergång i följd af Mindre Asiens och
Egyptens eröfring af Alexander den store afträda
fenicerna helt och hållet från skådeplatsen. I
deras ställe uppträda äfven i Syrien och Egypten
hellenerna som det förnämsta handlande folket,
och Alexander den stores skapelse vid Nilmynningen,
Alexandria, blir för nära ett årtusende medelpunkten
for handeln mellan öster- och vesterland. Handeln
i Medelhafvet deremot och på andra sidan Herakles’
stöder till Afrikas vestkust, hvilken redan blifvit
besökt af fenicerna, till England, de tennrika öarna,
och den bernstensförande Nord- och Östersjön tillföll
Kartago, Feniciens dotterstad och koloni. Utan någon
nämnvärd utvidgning flöt han nu lugn i dessa båda
fåror, tills Kartagos förstöring genom romarna 146
f. Kr. gjorde den gamla grekiska kolonin Massilia
på Galliens sydkust till obestridd herskarinna öfver
handeln i vestra delen af Medelhafvet.
En egendomlig gestalt antog handeln i den gamla
tidens sista århundraden. Rom, den då varande
verldens herskarinna, drog alla länders och folks
rikedomar till sig. Indiens kryddor och dyrbarheter,
Kinas siden, Arabiens rökverk, Etiopiens slafvar och
vilddjur, Mindre Asiens frukter och läckerheter,
Egyptens papper och glas, Greklands konstalster,
Spaniens ull, metaller och vax, Galliens vin, olja
och linneväfnader, Germaniens bernsten, Britanniens
bly och tenn, liksom Persiens pelsvaror, men framför
allt Siciliens, Egyptens och Norra Afrikas spanmål -
allt sammanströmmade till veiidsstaden vid Tiber. För
att tillfredsställa verldens beherskare anskaffades
och sammanfördes till Rom allt, hvad hvarje land egde
kostbarast, och dessa ansträngningar framkallade en
ytterst liflig handel. Från Massilia, från Tartessus,
Syracusa, Mauretanien, från Korintos, Efesos,
Alexandria inlöpte i Puteolis och Ostias hamnar
fartyg, lastade med de olika ländernas skatter. Men
dessa voro ej köpta med alster af egen slöjdflit,
utan som tribut och pålagor af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
